Måndag

Jag kan inte komma över VÄDRET...idag var jag med tre barn i stallet igen och satt och mös vid ensilagbalen i solskenet. De får lära sig allt om bytesdjur, ögonposition, säker hästhantering och allt annat som är intressant när man är 4-5 år. Hur mycket BAJSAR de egentligen? Det är ju bajs överallt...

Jag ägnade resten av dagen åt att göra i ordning ett fint akvarium med grodyngel och andra insekter. Ganska snart tyckte vi att en räkliknande sak smaskade oroväckande på ett yngel...visade sig att de där dykarna och ryggsimmarna visst är blodsugare och rovdjur som lever på grodyngel och annat smått. Så vi fixade snabbt en skål till rovdjuren så behöver vi inte gå in på näringskedjan allt för djupt. 

Jag hade ett möte på kontoret men innan det blev det en håltimme...vad gör man då? Kaffe hemma i trädgården under den blommande häggen är helt oemotståndligt. Det är ju bara nån kort vecka om året och att tajma in det med 22 grader och vindstilla, det händer inte varje år...

Efter mötet skulle jag och Nattis rida ut hade vi tänkt. Igår var det ett tufft pass för Manolito så vi tyckte han förtjänade lite plask i sjön och en stilla promenad. När jag kom till stallet stod nattis och betade honom och berättade att det inte gick att ha honom i stallet för han var så orolig. Jag tänkte att han nog bara behövde stå i boxen och äta lite men när vi släppte in honom trodde jag nästan att han skulle hoppa över boxdörren. Tillslut fick vi hämta in hans boxgranne och då lugnade han sig tillräckligt för att kunna vara hanterbar. Han bajsade löst en gång i boxen och hade bajsat i gången två gången sa Nattis. Hon hade ställt honom direkt gången och sen lämnat honom där för att hämta Fabian i hagen. När hon kom tillbaka var han alldeles uppstressad och rädd. De bygger på tomten bakom och kanske hade något av ljuden där skärrat honom? Han brukar inte ha ont av att stå själv så nåt måste det ha varit...

I varje fall var vi inte så sugna på att rida ut barbacka längre så vi satte på hästarna repgrimmor och tog ett NH-pass i paddocken. Både Fabian och Manolito skötte sig perfekt hela tiden, inte tillstymmelse till oro då. Vi red lite barbacka och Nattis både travade och galopperade i grimman barbacka. Själv är jag nöjde med att våga trava avslappnat utan att knipa med knäna...långsamt.

Han bajade en gång till på väg nere till stallet men han fick sin betfor med extra vatten och när han kom ut i hagen var han som vanligt, drack i badkaret och gick till maten. Ser pigg ut så jag hoppas det var en kortvarig stressreaktion och inte ett tecken på att magen krånglar. Han ska inte ha haft mag/tarmproblem tidigare men verkar inte heller var nån som stressar upp sig i onödan.

Jag stod kvar i en timme och pratade med Mats som kommit hem och Nattis var med Thea i paddocken. Under den tiden bajsade han inte och såg helt normal ut så jag nojjiga nog bara upp mig i onödan. Dagen blev i varje fall väldigt bra och vi åkte hem mycket tillfreds och glada.

Vilken helg!

Det har faktiskt varit så otroligt härlig hela helgen att det känns som om man är på semester. Vädret är otroligt. Obeskrivligt och faktiskt inte alls trovärdigt. April och sommar...tyvärr vet man ju att det aldrig kan hålla i sig. Fast jag minns förra sommaren, då gick jag och väntade på att det skulle vara slut ända in i oktober.

Jag var ganska trött när jag vaknade i morse, gårdagen tog verkligen på krafterna. Men efter frukost och lite salva började kroppen fungera hjälpligt. Tillräckligt väl för att kunna åka till stallet och börja med resten av helgarbetet. Vi skulle kratta igen spåret i paddocken så Britt skulle kunna sladda, det gick över förväntan faktiskt. Klockan två skulle Manolitos förra ägare komma och hälsa på honom så vi ville givetvis att allt skulle vara i ordning till dess. Jag red ut Fabian en timme i skogen tillsammans med Felix och en klasskompis till Thea. Hennes mamma promenerade också med och det blev en väldigt trevlig tur. Den blev lite längre och kanske lite mer offroad än jag planerat men vad gott det är att lufsa runt på den mest väluppfostrade och lydiga lilla ponnyn i världen! Det gjorde lite ondare efter än innan så jag ska faktiskt ta det lite lugnt med ridningen ett tag för att låta det där muskelfästet läka lite.

Maria och Carina kom på utsatt tid och de tyckte stallet var jättemysigt. Jag tror de gillade att träffa sin gamla kompis, i varje fall var det tydligt att han gillade att träffa dem. Jag undrar hur hästar upplever det där egentligen. De minns ju människor och andra hästar väl, men kan de sakna? I varje fall gjorde vi lite kaffe och tog med en bulle till paddocken där Maria började rida Manolito och jag får ju säga att det är en fantastiskt fin och duktig ponny vi köp oss! Vi kan inte skylla på det när han lallar i väg med huvudet i vädret. Han kan och han går skitfint, även i vår paddock (inte ens underlaget kan vi skylla på). Sen var det Nattis tur och Maria gav lite tips och visade hur hon ska rida honom och faktisk om hon inte lyckades riktigt riktigt bra i perioder. Och vilken sits ungen har!

Jag längtar efter en Westernsadel så det inte syns så tydligt hur illa jag sitter:)

Efter ridningen visade Maria även lite trix han kan, som spansk skritt och buga. Sen fick han gå ut i hagen och vi skyndade oss hem. Då var klockan redan halv fem och vi hade varit i stallet sex timmar nästan. Jag startade grillen och sen kom mamma. Vi satt och pratade över ett glas vin och ett glas bubbelvatten (gissa vem som drack vad?) medan vi grillade ryggbiffar.

Nu börjar en kort vecka till med en ledig torsdag och en klämdag med mycket lite barn på jobbet. Hoppas vädret håller sig lite till...

Lite fina bilder från när Nattis red i dag..

Kroppsarbete.

Idag har jag jobbat med kroppen. Det är både härligt och tröttsamt men mest irriterande är att det gör ont i kroppen.

Vi gick upp tidigt och åkte till PRK med Manolito för att träffa Camilla och Jonte och deras fina Baylies (stavas han så?) Det första vi fick göra var dock att koppla på transporten och sen lyfta ut mellanväggen. Vi sopade och tog ut mattan och upptäckte att det var blött under...passade på att låta det torka upp innan vi la tillbaka mattan rätt och lyfte in väggen. Nu flyttar den sig inte även om hästen försöker. Han är snäll att lasta och står helt lugnt i transporten. Det är när jag börjar köra och ska ut i vänstersväng som han börjar med nåt där bak. Jag ser hur hela väggen buktar ut och det känns som om transporten ska hoppa av kroken. Vete fasen vad han gör men i dag stor i varje fall väggen kvar. Tur för det var ganska tungt arbete även om det låter enkelt. Fick köpa en kamera att sätta inne i transporten av Camilla som ska ge svar på den frågan....

Uteritter gick alldeles strålande, lugnt och fint när vi lastade av och sadlade. Sen skrittade vi i väg upp mot Maderna. Jag och Camilla pratade häst och jobb såklart och ungarna travade i förväg. De hinner fram och tillbaka ganska många gånger även om vi promenerar i normal takt. Uppe på åsen körde de fram och tillbaka i härlig utsträckt galopp. Fina lugna ponny som inte brallar eller studsar. Vi var ute i nästan en och en halv timme men eftersom det gick lika snabbt att lasta där kom vi snabbt tillbaka.. Det tar faktiskt inte ens sju minuter att åka.

Hemma åt jag snabbt lite soppa till lunch och sen åkte jag till Sussie. Hon har fått sju små lamungar som jag naturligtvis var tvungen att titta på. Och de var absolut värda den lilla trippen. Bedårande är förnamnet. Vi blev kvar ett tag i förställer innan vi åkte och hämtade 30 bal hö på släpkärran. Det blev lite kaffe i solen och där var så varmt att svetten rann. Riktig högsommarvärmen var det faktiskt idag, har gått i linne och njutit. Efter kaffet tog vi oss till stallet där vi tömkörde Sussies häst. Hon hade blivit väldigt fin tycker jag men det är mycket häst att hålla och samla. Sussie tömkörde en del och jag hjälpe till med lite handledning och lite i tömmen också. Hästen gick jättefint idag faktiskt men efter kändes det som om kroppen får mer än den behövde. Tur att jag fick vila lite och äta en sen middag innan jag åkte hem. Det blev en helnykter afton för mig alltså vilket var tur för idag fick jag blåsa på hemvägen. 

Nu är kroppen insmord med voltarensalvan och jag ligger precis rätt i sängen för att somna som en liten gris när som helst. Lyckad dag helt enkelt!

 

Fredagkväll

Lite kort om dagen då. Jobb som vanligt men mesta tiden i planering och barnpassning. Låter värre än det är faktiskt för det är väldigt mysigt att passa de mindre barnen när deras personal planerar...idag var det extra mysig med många goa samtal och kramar... 

Allt flöt på som det skulle tills ett sms  påminde om att jag skulle ta en del av stallet efter jobbet. Vad skulleJag   föra utan Britt son håller lite ordning på mig? Så direkt efter jobbet stannade jag på stallet och lyckades mocka och kratta sju boxar, foldra Fabian med kraft och beta honom i 15 minuter innan jag fick kastat mig hem. Manolito fick nöja sig med en puss på mulen, men han förtjänade å andra sidan lite vila idag...

Jag skulle ju på pedagogisk afton på bowlinghallen så jag fick snabbt vaska av mig och sen promenerade jag och Ulrika dit. Massor av spännande samtal blandat med en öl eller ett glas vin är aldrig fel. Kvällen var  verkligen mer givande och framför allt rolig än jag kunnat föreställa mig. Mycket nöjd trots att uppslutningen kunna ha varit bättre. Men nästa gång då kommer alla var med! Efter några glas promenerade jag och Ulrika hem igen och samtalade om både Det ena och det andra och stannade bara tillfälligtvis för att lukta på häggen.

Mina ögon svider, jag tror det är pollen trots att jag äter  medicin. Fy...

Jobbar sent

Torsdagar är härliga. Jag börjar med sovmorgon, ofta till halv elva men idag hade jag planering så det blev halv tio...då startar jag dagen med att sova ganska länge men ändå unna mig en extra halvtimme till frukosten. Så jag kan sitta länge och läsa tidningen och dricka mitt kaffe. Jag äter faktiskt aldrig frukost på förskolan längre så även när jag är tidig vill jag ha mitt morgon kaffe i Ferdinand hemma. Men spm sagt inte på torsdagar, då är jag sen. På planeringen idag fixade jag en lite site för att samla alla dokument och annat som man kan behöva på arbetsplatsen. Så var den timmen slut. Vi var ju ute på förmiddagen och lekte också så det var en bra start på dagen.

Det är ganska skönt att jobba sent faktiskt. Inte bara att man får sova länge, man träffar också lite föräldrar och får njuta av att det blir lite lugnar på eftermiddagen. Sen har vi stallet direkt efter men idag var det Ida-dag för oss så hon hade mockat och gjort fodret klart så det enda vi skulle göra var att ta in hästarna. Nattis tur att rida lite dressyr idag och det gick bra. Manolito var helt lugn idag så det där med blåst verkar vara lite trigger...eller om det var rådjur? Nåväl idag var det 20 grader och vindstilla. Nattis fick jobba på att väcka honom till en början men sen blev det bra. Jag försökte ge lite handledning eller vad man ska kalla det och hjälpa henne hitta formen. I skritt gick det riktigt bra och även i traven innan han taggade igång och blev springig. Avslutade med galopparbete och jag tror faktiskt han var lite trött efter för första gången...

På söndag kommer Manolitos gamla ägare och mamma till oss för att hälsa på. Hoppas Maria vill ge en liten lektion så blir det ännu bättre. Hoppas också de tycker han är fin och att de tycker han har det bra hos oss. Lite prestationsångest tror jag minsann att jag har.

Jo...nej...kanske

IT dagar är bästa dagen. Fast när det är planeringsdag och jag ska lära mig nya saker blir jag så trött. Idag har jag suttit och slitit med Microsoft 365 för att lära mig alla funktioner så att jag i min Tur kan lära ut. Nästa onsdag ska jag få lite experthjälp hoppas jag. I varje fall har jag nu alla mina dokument i molnet i ställer för datorn. Jag ska rensa ut min gamla skydrive också faktiskt men det har jag inte hunnit. Och alla bilder och filmer. Tre år med Fabian har fyllt hårddisken. Jag ska göra en bok när jag får lite tid över så behöver man inte spara allt. Konstigt hur viktiga alla filmer känns när man tar dom.

Efter jobbet var det min tur att rida Manolito. För första gången helt ensam i paddocken utan människor eller hästar. Det gick bra, åtminstone ur synvinkel "sitta kvar på ryggen" . Trots att två rådjur betade precis utanför paddocken höll han sig i skinnet även om det vara svårt. Han hade inte lätt att koncentrera sig på arbetet men hoppade inte eller rusade iväg. Skönt! Jag kände mig riktigt trygg på honom faktiskt och om det inte inte gick lite bättre också? Jag tycker jag satt bättre i varje fall. Inte så stelt och obekvämt. Sen springer han på och jag bromsar så vi har en hel del att öva på. Jag hoppas bara inte vi förstör ponnyn på grund av dålig ridning bara. Den där lätta formen jag eftersträvar är långt långt borta. Men efter att ha värmt upp och jobbat lite slutor så kändes det som om vi hade en liten stund av ridning.

Jag behöver onekligen en ridinstruktör ganska omgående. Allra helst skulle jag behöva en westernsadel som passade så vi kan börja skola om Manolito. Det är så mycket roligare med western men jag vet inte om Manolito kommer passa för det.

Eftersom solen lyser så skönt dröjde jag mig kvar lite längre än beräknat. Jag lät Manolito beta lite gröngräs och pratar med Susanna och bara njöt. Då är han världens finaste och jag känner mig lika lycklig som ett barn på julafton.

Bättre än väntat...

Återgången till vardagen blev bättre än väntat. Möjligen så hjälpte det till att det mulnat på på morgonen och värmen var borta. Kanske även att jag fick möjlighet att ta fyra barn på skogspromenad och gå till stallet en sväng och mata Fabian med morötter. Han är så snäll...och när vi satt där och åt frukt och pratade om Hästar kom Ida  för att rida. Fabian hade fått ett bett på manken men det såg inte så farligt ut trots allt. Ja det underlättar att dagarna är sköna på jobbet när man nu måste arbeta för sitt levebröd. 

Det blev lite varmare på eftermiddagen så när jag kom tillbaka till stallet var det nästan åska i luften. Ett stilla regn föll över paddocken och sanden luktade sådär som bara regnvåta sommarvägar kan göra. Det går inte att beskriva den doften men alla som känt den vet vad jag menar. Blanda det med lite vitsippslukt så får man en nästan euforisk upplevelse. Nattis ville hoppa eftersom det inte  är lektion denna vecka. Jag hade klurat på en bra bana jag red på den tiden jag fortfarande vågade hoppa lite högre än 30 cm. Jag har för mig att det heter caprilli eller något liknande och är egentligen dressyr med bommar och lite småhinder. Framförallt tränar man lydnad och följsamhet. Manolito taggar till lite och springer gärna från arbete och för Nattis är det svårt att orka hålla emot med magmusklerna för att rida igenom det. Så planen var bra. Och Manolito skötte sig så himla fint! Inte så att allt bara flöt, hon fick jobba hårt för att få honom lydig för skänkel och hand men halterna och fattningarna kommer direkt. Något korsgalopp ibland och förvänd efter travhoppning ibland men förövrigt fantastiskt. De avslutade med att tå några enstaka språng över några räcken. Som högst flöt de över ett på 90 cm vilket är höjdrekordet hittills. Det var en mycket nöjd och glad ryttare som åkte med hem idag. Och ponnyn var verkligen inte missnöjd heller. Imorgon får han bevisa för mig att han är trygg och fin i dressyren även utan kompis i paddocken.

Vi kom hem sent men maken hade grillat och hällt upp ett glas rödvin. Han försöker fjäska med godsaker...och eftersom jag fastnat i godisträsket och sötbegäret tar över lyckades jag trycka i mig en halv påse marsmallows som egentligen ska ligga på grillen. Nu ligger den i min mage, helt kärleksfullt och sväller som ett lock av skum...nä till helgen ska jag bli hälsosam. På söndag kanske....