Växlande väder...

Det är sommar på riktigt. Ganska småkyligt till en början och väldigt varmt efter en stund för att avsluta kvällen med rejäl åska och skyfall. 

Och på tursidan räknas att jag red i en varm soldränkt paddock. Jill kom med en sadel men den var alldeles för trång för Manolito! Uppenbarligen är han bredare över bogarna än vi trott. Problemet med min sadel är att den är för låg i framvalvet så manken inte riktig får plats. Vi provade att lägga på den med en buildup pad under och det såg först ut som om det skulle fungera bra. I stallgången såg det bra ut. Jag satt upp och det kändes om ett stort motstånd när jag skrittade och travade och Jill tyckte nog att vi skulle ta av den. Tråkigt...så det blev till att springa ner och hämta dressyrsadeln och börja om. Det blev tyvärr inte så mycket bättre för han ville inte riktig jobba idag trots allt. Kanske att gårdagens klätterpass och dagens värme var för mycket?  Ivarje fall fick jag några goda pointers och får jobba vidare. Prova ett annat bett på westerntränset till en början men jag vet ju att han går bra på det när jag gör rätt, vilket jag tyvärr hade svårt att göra idag. Wellwellwell...

Snygg blir han i utrustningen i vart fall.

Besvikelse får man ju leva med och det är ju bara att ta nya tag på onsdag. Fabian blev riden av en av Jills medarbetare idag. En kort stund bara för att känna lite på honom. Jag hoppas det innebär att hon kanske skulle vara intresserad av att hyra honom nästa år. Det hade varit så otroligt skönt att veta att någon jag känner tar väl hand om honom. Han har det nog ok på ranchens också om det är så att han blir kvar där men hos Jill slipper han ridhus och monotont arbete.

Vi betade hästarna en lång stund efter ridpasset. Det är faktiskt en av de godaste stunderna på dagen just nu. Det tar sin lilla stund och man hinner filosofera lite om livet. Och när vädret är som det är den här veckan får man passa på. Bara en kvart efter kom åskovädret så det var väl tur att inte dottern låg  här då!?

Vad mer kan man säga om dagen? Inte mycket alls faktiskt. Veckorna just nu handlar om att jobba och sen åka till stallet. Imorgon ska Nattis rida för Amy och då vill hon att jag ska filma så klart. Skönt att det inte är Alingsås på onsdag och det är faktiskt bara en gång till innan sommarlovet. Fabian ska tillbaka den 11 eller 13 juni och vi fasar lite för det, vi kommer gråta så hårt att vi inte kommer kunna köra bilen hem. Antar att vi borde åka direkt till hagen och krama Manolito för att mildra sorgen lite. Tur i varje fall att vi hittat en ponny som kan ta Fabians plats innan vi skiljs åt.

Stilla vår regn...

Det känns som sommarregn...kanske är det sommar? Idag red vi ut ganska tidigt, redan vid elva vilket är tidigt för oss i den här familjen på en söndag. Solen sken och det var nästan för varmt att rida i långärmat. Minst 22 grader i skuggan och lite tryckande i luften. Vi red den långa turen tillsammans med Nattis kompis Thea och Felix. Idag fick jag rida Fabian mest för att jag älskar att rida ut i min westernsadel. 

Jag la ju ut sadlarna igår och har eventuellt fått svar på byte. Den är fin men inte lika fin som min tyvärr och kanske för vid. Imorgon kommer Jill med en sadel vi kan prova och så ska vi se hur mycket som behövs för att padda upp min så den passar. Jill tror Manolito kommer brädda sig fram när han börjar gå mer i westernform så kanske min kommer passa om ett halvår?  Ja då vill jag ju inte sälja den såklart. Men att ha två sadlar är lite mer än ekonomin klarar. 

Lite skillnad, lite rundare men också mer muskler

Idag var vi lagom svettiga när vi kom hem. Vi han en sväng till plaskis och även några turer upp och ner för klätterbacken. Jag ser på Manolito att vår terrängridning gör nytta, bakdelen har redan mer muskler och även bogarna...bara lite mer överlinje och mindre underhals så är han perfekt...ja det är han ju redan såklart...

Idag blev det inte lika lång betning som igår för jag ville hem och fixa i trädgården. Ringde mamma på vägen hem och bestämde träff. Vi åkte till trädgårdsforum i Landvetter för att handla lite. Jag köpte en cocktailtomat, två gurkplantor, dill och krasse. Mamma köpte inget. Vi drack lite kaffe på fiket där mitt över gatan och åt lite supergoda hallon mamma köpt till mellanmål. Mycket trevligt tills jag fick ett sms om att Amy stod och väntade i paddocken. Vi bokade den lektionen för två veckor sedan men eftersom vi inte bekräftat trodde jag hon glömt och tänkte att det får bli en annan gång...ytterst pinsamt. Vi bokade om till i morgon bara för att jag lite senare skulle upptäcka att Jill kommer samma tid. Svårt att rida både western och dressyr samtidigt på samma häst...det löste sig till det bästa och Nattis ska rida för Amy på tisdag,  PHUUU det är mycket nu. Behöver den där lediga dagen snart...

Hemma fick jag tillslut planterat två sorters potatis, bara mandelpotatisen som ska ner men jag har inte riktigt plats. Funderar på att köpa hinkar att plantera i, har någon goda erfarenheter av det?  Jag stod sen en timme drygt och slogs mot ogräset i växthuset, snart är det dags för utplantering. Jag höstgrävde totalt och städade i oktober. Trots det är hela växthuset fullt med alla värsta ogräsen som finns! Kirskål, vårsallad, brännässlor och rävsvans! Hur? När jag stod där och grävde kom jag på att jag borde ha en blogg till. Nu när dottern snott hästbloggen för sig själv och matbloggen vilar tills det börjar växa. Det växer ju som fasen så jag kunde ju skriva om det. Den skulle heta "ogräs i rabatten" och vara mycket ingående i sin beskrivning av alla vedermödor en odlare har.  Det skulle ju också innebär att jag kunde skita i ogräsrensning för att få mycket att skriva om...och alla mördarsniglar? Har inte sett dem än men de kommer sanna mina ord!! Slog ihjäl tre getingdrottningar i köket idag, sånt kunde man ju också skriva...

Just nu sitter jag på altanen med gott örtte från Celestial, regnet har smattrat ett tag men just nu håller det upp så fåglarnas sång hörs. Kaninen sträcker på sig i det fuktiga gräset, hon verkar lycklig i sin utebur som gått sönder så hon får vara ute hela tiden. Hur länge lever kaniner? Inte för att det spelar roll, vi vet inte hur gammal den är ändå. Hon har sällskap av en liten rödhake som bor inne i pilkojan. Den brukar sitta på staketet runt buren och kvittra på kvällarna. Väldigt "Peter Rabbit" över det hela. Saknas bara massor av krasseblommor för att det ska vara perfekt, tur jag köpte idag eller hur?

Bra men inte...

Först försov jag mig. Om man kan försova sig på en lördag utan att egentligen ha nån tid att passa...det var skönt för jag vaknade med lite lätt huvudvärk. Men efter kaffe och frukostmys tyckte jag det kändes lite bättre så vi drog till stallet. Det var min tur att rida Manolito. Jag tycker nog att jag borde ha första tjing de närmsta veckorna för det har inte varit helt rättvist där inte...men så lämnar vi ju väldigt snart tillbaka den häst jag älskat i tre år så jag har egentligen inget emot att rida honom. Då får jag ju sitta i min bekväma sadel som nu ligger på alla försäljningssidor jag vet i hopp om att få in Lite pengar till ny utrustning.

Nattis ville rida ut men eftersom det dröjer innan det blir min tur igen envisades jag med att det skulle bli lite trimning i paddocken, vi kan rida ut i morgon så kan jag glida i trailsadeln. Först tog jag lite bilder på mina salusadlar och sen borstade vi av hästarna. Manolito ute då han faktiskt står stilla, Fabian inne då han kliver rakt över allt för att få några tuggor gräs. Jag hade så gärna velat ha en westernsadel men idag fick jag i varje fall prova tränset. Jag körde samma övning som för Jill i måndags. Överböja på båda håll och undvika att ge stöd i tygeln. Idag gick det ännu bätte än sist och passet blev riktigt riktig bra!  Är så nöjd med honom som är så lyhörd och vill göra rätt. 

När vi provade det nya flugtäcket som jag hittade på 60% rea år Hööks för några veckor sen satt det förträffligt. Flugmasken var för stor så det blir till att köpa mindre... Vi betade hästarna tillsammans mer eller mindre säkert. Natta höll Manolito och satt barbacka på Fabbe medan jag hämtade hjälm och dricka...sen satt vi alla på hästryggarna och småpratade i nästan en timme. Det är kvalitetstid med ungdomarna det.

Tyvärr kom mi. Huvudvärk tillbaka med besked efter ridningen så när vi släpp dem i hagen igen bultade det så jag var osäker på om jag skulle kunna köra hem. Det gick men jag mådde verkligen inget vidare. Fick ta en Ipren och köra mamma på porten, vi som skulle fikat ihop...sen låg jag på soffan en timme innan jag gick ut för att titta lite på ogräset och konstatera att det var kvar. Jag orkade i varje fall grilla och lyckades lite bättre än i går! Fy den maten var inte ätbar...idag blev det i stället ekologisk fransyska som mörat till sig i marinad och kokta rödbetor och jordärtskockor i smält smör och persilja istället för potatis. Efter maten spelade vi ett parti scrabble och jag förlorade stort trots flera bra chanser som maken stoppade utan att veta om det. Surade lite över den förlusten man han var å andra sidan väldigt glad...

Lång vecka...

ÖDet blev en vecka både över förväntan och med extra mycket att göra. Torsdagen och fredagen blev jag ensam med vikarier i barngruppen. Tack och lov riktigt bra sådana och den ena jobbar ju faktiskt hos oss varje dag så det är en ganska ordinarie vikarie. Jag hoppade in lite tidigare och slutade lite senare i torsdags för att stötta upp för lediga kollegor. Bortsett från att jag helt missat att låsa och snappa inte är samma sak gick det ju bra...hmmm. 

När jag kom till stallet var Nattis fortfarande i paddocken så jag fick börja med stallet själv. Vissa gånger funkar det så bra med samarbetet oss emellan, igår var en sån dag, att allt känns lätt. Vi var klara i stallet redan halv åtta och hästarna fick gå ute lite längre för Rebecka hjälpte oss att ta in de som ska in. Manolito och Fabian slipper ju gå in och de verkar inte alls missnöjda i sin natthage. 

Sofia min gamla kollega hade skickat ett sms och frågade om vi skulle ta en promenad. Vi ska ju faktiskt bli kollegor igen efter sommaren för jag har bestämt mig att gå tillbaka till mitt gamla jobb igen. Det känns bra och ska bli kul och spännande. Både nytt och gammalt på samma gång och jag har tagit med mig massor av nya erfarenheter från min nuvarande arbetsplats som förhoppningsvis gjort mig både klokare och skickligare.  Ivarje fall var det trevligt att träffas och småprata över en bäverjakt även om det blev så sent att jag inte var i säng förän efter tolv igen.

Jag började dessutom tidigt i morse och förväntade mig en jobbig dag utan mina kollegor på plats. Men utan förvarning ringde det ena efter det  andra barnet in sjuk så vi blev tillslut bara 11 barn på plats. Passade på att mysa till det riktigt ordentligt då vi inte hade planering utan var med barnen hela dagen. Vi bakade och räknade matte. Det blev sockerkaksbitar till alla barnen på huset och så tittade vi på ett avsnitt av tiggy testar till vilan...solen lyste fantastiskt skönt så hela dagen blev bara sådär fantastiskt go.

Stannade till på stallet påväg hem för att beta hästarna. De behöver ju vänja magen vid gröngräs så vi står varje dag i ca 50 minuter nu och låter dem äta. Eftersom tiden var lite kort tog jag en risk och betade båda samtidigt. Det kluriga är att få ut dem på gräset från stallet. Väl där är de så fokuserade på gräset att de gärna går bredvid varandra vänskapligt... Jag ställde Manolito i fållan, hämtade Fabbe och och så lyckades vi utan missöden ta oss till betesplatsen. Fabian fick beta en kortare stund och Manolito lite längre...själv står jag  och solar och njuter.

Hade jag inte totalt misslyckats med middagen hade det varit en bra dag. Jag skulle grilla men hade lite för lite kol så det blir ingen perfekt glöd, för lite fjutt...och grill skivorna som var för marinerade var nästan sötsliskiga i sin smak...det var ju inte mitt fel förstås...men potatisen blev klar långt innan köttet och, ja vad ska man säga? Tur vinet var gott.

Solisinne

Nåväl. Man kanske överdrev lite igår då. Väl hemma var livet inte alls så eländigt som det kändes. Sov dock riktigt dåligt hela natten för jag låg och funderade på betes släppet och hur vi ska ha det när vi ska byta stall miljö för två månader. Man önskar att man hade möjlighet att bara köra på i vanliga stallet.

Idag var i varje fall en helt ny dag och den började väldigt bra med examination får läsårets tappra kursdeltagare som stått ut med sin lagom kompetenta kursledare en hel kurs. Jag sitter med gåshud nästan hela tiden för den ena efter den andra visar fantastiska filmer från sin verksamhet. Alla har utvecklats och gjort sitt allra bästa. Hela jag blir liksom stolt å deras vägnar och så tacksam att jag har den möjligheten i mitt jobb, att få vara med och utveckla verksamhet genom att sprida inspiration. När kursdeltagarna sen ger så värmande ord om mig, både som kursledare men framför allt som person blir jag tårögd och väldigt ödmjuk. Vi var klara innan lunch ganska precis och fick därefter äts god kyckling på slottet. Jag fick blommor också, väldigt väldigt fina...

När jag kom hem somnade jag en kort stund på soffan, det händer kanske en gång vart femte år eller så, jag är helt övertygad om att det är ett täcken på att man sjunger på sista versen...

Det var hoppträning i Alingsås på kvällen och den här gången gick det fantastiskt bra. Inte bara att lastningen funkar utan bekymmer, Manolito står även mer stilla i transporten! Nattis skrittade fram själv i väntan på de andra för vi är alltid lite tidiga. Det gick bra det med. Sen tog hon och Thea ett varv också innan träningen började. Det är mysigt att titta på dem där de skrittar fram och pratar. Träningen gick också mycket bättre, slår vad om att hinnjust nu skriver ett långt inlägg med bilder och filmer. Jag nöjer mig med att berätta att han hoppade alla hinder utan att stanna idag och att de ligger på runt 95-100cm i höjd. Nattis fick mycket beröm både för sig och ponnyn och framförallt över hur mycket de utvecklats på bara två veckor tillsammans. De litar på varandra och funkar så mycket bättre ihop inredningen överlag.

Gnäll Fia!

Fy vad gnällig jag är, bara gnäller och gnyr för ingenting alls. En riktig lipsill faktiskt om jag ska vara riktigt ärlig...idag tillexempel var jag inte sugen på att gå upp alls och när jag väl var äten och tvättad och på väg till jobbet var det bara så tungt. Hur trött får man vara tänkte jag då, och suckade djupt...det är inte rättvist att man ska behöva kämpa på så varje dag i ur och skur. Och mest skur just nu.

Och fy. Men förresten det var riktigt trevligt på jobbet men sen...fy alltså vad jobbigt att det regnar och så måste jag fixa alldeles själv. Ja det är här gnället kommer och gnyet.

För det finns för lite luft i däcken på transporten. Min tanke var att köra transporten till en mack och säga "fixa detta är ni snälla"...Maken tyckte dock att macken antagligen inte har en susning och att jag lika gärna kunde göra det själv. Och så diskuterade vi detta fram och tillbaka i går kväll med betoning han diskuterade  och jag gnällde att jag inte viste hur man skulle göra och kunde inte han snälla göra det så jag slipper...( ynk, gny och jag är så liten och svag) med resultatet att det stod en portabel luftpump och en cynisk lapp "här är pumpen om du vågar försöka". Ynk...

Så direkt efter jobbet stannade jag på stallet, kopplade på och drog fram transporten på hård mark (förövrigt bara lera och klaffs överallt) och naturligtvis är sladden för kort för att räcka och himlen öppnar sig så regnet rinner ner innanför jackan och utefter ryggraden... Nej just så är det fasemig inte roligt alls.

Man får koppla loss transporten, backa bilen bredvid koppla in saken i cigaretttändaren i bilen och trycka fast mojängen i ploppen och....ja sen får man ringa och gnälla lite om att man inte alls kommer hinna hem för att laga mat för det här är SÅÅÅ svårt och om han bara gjort det själv hade allt varit bättre och sen får man ringa stallmorfar och fråga lite käckt om han möjligen vet hur många kilobar som ska vara i däcken och sen ringa maken och fråga vad 31.1 betyder medan regnet sakta rinner ner mot byxlinningen.

Och sen plötsligt var det klart. Va? Så enkelt? Och just då slutar det regna så jag snabbt kan backa bak transporten i lervällingen igen och åka hem. Ja det var ju lite snopet, nästan så jag fick stanna och dra ut på tiden nu när jag gnällt så förgjordat. Men istället fick jag åka hem och be om ursäkt för att jag är så gnällig och skylla på att man blir stressad när man inte vet hur man ska göra. Det värsta är ju att jag inte kommer kunna skylla på att jag inte kan nästa gång utan helt enkelt går bita i äpplet  direkt och bara fixa. Jag vill inte kunna fixa, jag vill att nån annan ska fixa så att jag kan ligga på soffan och äta praliner och slippa regn i nacken. Bara så ni vet...

Dressyr...

Jag tycker nog inte om dressyr när jag tänker efter. Kanske för att jag tycker att jag ser så himla knäpp ut när jag rider lätt? Kanske för att mina tår pekar rakt ut och jag ser ut som om jag behöver gå på toaletten? Kanske bara för att hästen inte går så snyggt som han borde, vad vet jag. I varje fall var det dags att göra något åt detta idag efter jobbet för Jill skulle komma med en WESTERNSADEL vilket en gång för alla skulle göra slut på de där dressyrmuppstankarna. Till mitt förtret och min stora besvikelse hade hon lämnat den sadel som troligt skulle passa honom på försäljning!  Alltså blev det lektion i dressyrsadel, i regn, med inte bara en medhjälpande utan två som alla stod under träden och tittade på det hela. Och jag önskar jag kunde säga att vips så var allt bra men tyvärr är sällan verklighet och dröm synkade.

Men vi kunde i varje fall börja jobbet. Vi kikade på honom i stallet och kunde konstatera att han musklat sig och breddat sig vid bogarna. Det är bra. Men det saknas muskler bakom manke och överlinjen behöver jobbas upp ordentligt. Ja det ser jag med men därifrån till att göra det är steget långt. Vi fick i varje fall tips om ett par maglyfts övningar som sträcker ut ryggen och höjer den som man gör i stallgången med en sadelgjord. Förövrigt såg han fin ut.

På ryggen kändes det faktiskt ok idag. Det kan ha varit för att jag glömde min jobbiga skyddsväst, det blev nån millimeter extra för rumpan i sadeln då. Jag sitter inte optimalt i den för jag är för stor, eller sadeln för liten, beroende på hur man ser på glaset (halvfullt eller halvtomt...) Vår  utmaning är att få Manolito att bära sig själv utan stöd i munnen/handen. Det är bra för min nacke om vi lyckas. Det var svårt till en början men jag fick många bra tips på var jag ska hålla handen och blixtsnabbt släppa efter om jag behöver ta tag i honom. Till en början var tempot bra men efter galoppen gick det fortare...svårt då att fånga upp utan att erbjuda stöd...Men Jill var jättenöjd och tycke vi jobbat på bra så efter 40 minuter slutade vi. Själv längtar jag galet efter en westernsadel när jag ser bilderna...men jag är grymt nöjd med mina nya ridbyxor jag köpte på Ullared i måndags. Otippat bekväma var de trots att de är i jeanstyg. Och Jill tyckte vår ponny var jättefin och trevlig och att han rörde sig fint, ett bra köp helt enkelt...

Efter att jag ridit städade jag skåpet innan nattis kom för att rida Fabian. Hon ville hoppa så jag lät Manolito beta i det långa gräset runt paddocken medan hon red. Alla var ganska nöjda med dagen tror jag och jag är redan sugen på att rida igen! Även om det blir dressyr. Hur svårt kan det vara att lära sig det där? LIKSOM???

Total lycka!

Maten är serverad

Vattenhinder...

75 cm ok...

80 cm NOOPE NO WAY!!!