Nyårsbloggen.

År 2014... Nu är du över, slut, finito, end of story. Till och med självaste nyårsafton är avslutad med buller och bång och en himla massa raketer. Vi hade trevligt även om jag sov till 12:15 och vaknade med huvudvärk. Kanske lite för mycket av det goda men hur ska ett år som 2014 annars summeras? Ett bra år på alla sätt. Lite skakigt, lite sorger då och då men framför allt fullt av uppfyllda drömmar och det är väl det som räknas eller hur? Här följer ett antal collage med en kort sammanfattning av året som gick. Och självklart är stora delar utelämnade av respekt för de anhöriga som man säger i fina kretsar...

Året började redan i USA hos min syster. Kanske inte den gladaste tiden på året. Trivdes inte så bra på jobbet och vi hade börjat leta häst lite grann och bara den stressen var jobbig nog. Skulle vi hitta rätt häst? Skulle den leva upp till våra förhoppningar? Skulle vi ha råd....ja frågorna hopade sig och framför allt besvikelserna. Första hästen Lucky var fin men för ung. Andra hästen en quarter vi åkte 60 mil i snöstorm och jetlag för att se på var kanske inte ett ök men väldigt nära...sen provade Nattis ett raket sto Ricochette. Som jag aldrig vågat sitta på! Det blev nästan köp av fina Bella som kastade dottern till marken innan vi fick prova än snäll men för ung vallack, Jones...ja de var många men vi var kräsna.

Tillslut hittade vi fina Manolito som visat sig vara underbar och helt perfekt på alla sätt. Inget går ju helt smärtfritt såklart och vi har haft både mot och medgångar nu senast med den där tråkiga senskadan som lagt lite tungstämning över slutet på året. Vi hoppas ju givetvis att Manne ska bli friskförklarad och att skadan är en engångsskada. Veckorna innan vi köpte Manne var spännande ,sömnlösa och pirriga. Dagen vi hämtade hem honom måste nog räknas inte bara som årets höjdpunkt utan även en av livets för både mig och Nattis. Jag har drömt om egen häst sen jag var typ två år, med några långa års undantaget.  Nu blev det till slut en sanndröm...

Dessutom började jag till slut lära mig rida och Nattis uppnådde flera mål i sin ridutveckling också.

Vi fick ju lämna tillbaka vår finaste kompis Fabian som vi hyrt i tre år. Det var verkligen ett tungt beslut men då vi helt enkelt varken har råd eller tid med fler hästar en en fanns inget val.

Mycket häst är det i livet såklart men inte bara. Familjen är ju viktigt och under året som gått har jag saknat att ha min syster nära. Vi sågs inte på nästan ett år då hon på grund av strulig amerikansk byråkrati inte fick sitt greencard till sommaren. Sonen var över och mamma men jag fick snällt stanna hemma med resten av familjen. Tänk sen när man ses och det inte känns som mer än ett par veckor, det är häftigt. En enda fördel med att syster flyttat är att jag tagit tag i viktiga men kanske tidigare oprioriterade relationer som plötsligt känns så betydelsefulla. Kanske är det även åldern som tar ut sin rätt? I varje fall har jag träffat mina kusiner mer ofta och även återupptagit kontakten med min gamla extra morsa Anitha. Detta känner jag stor tacksamhet för i år...

Familjen

Familj är viktigt men vänner är minst lika viktigt i livet. Jag tror dessutom att jag har de bästa vänner en människa kan ha. I vått och torr, genom sorger och glädje finns vi där för varandra. Några bor nära andra längre bort...jag önskar av året som kommer att de kommer hem igen och bosätter sig i närheten för är det något jag har saknat i år är det att ha dem nära! I sommras sågs vi allihop i Varberg för en helg av skumpa, fniss och djupa samtal. Dessa människor är jag också nästan religiöst tacksam för.

Vännerna

Sommaren

Ja vilken sommar 2014 bjöd på! Började i vårkanten med ovanligt varm och torr start. Nu måste det snart ta slut, tänkte vi hela sommar halvåret men det gjorde den inte. Den bara fortsatte och fortsatte med värmerekord, solsken och bad långt in på höstkanten. Visserligen tog sen den blötaste och stormigaste hösten vid med leriga hagar och skadad häst som resultat...men sommaren! Herre min skapare!!!

Husdjuren

Jo husdjuren kommer och går. I början av året fick vi ta bort vår älskade Pandora. Istället har Cassiopeja blivit familjens favorit och går under psynonymen #vårknäppakatt. Marsvinen Björn och Benny ska flytta i januari och har varit kökets gosedjur och grönsaksslaskhinkar...Vår kanin Juno glömde sätta vinterpäls, antagligen pågrund av ålder och frös ihjäl i början av vintern...Lancelot fyllde 18 år och hänger med en tag till...vi får se hur länge prinsen är med oss men så länge han sitter på köksbordet varje morgon och tigger ost är han ok.

Jobbet

Ett av de bästa beslut jag fattat i mitt liv var att söka mig tillbaka till mitt gamla jobb igen. Även om det var ytterst bra att prova på något annat ett år så saknade jag både området, kollegorna och stämningen på världens bästa förskola! Jag fick också en ny kollega som också är världens bästa! Så nu är vi världens bästa arbetslag, det är jag ganska säker på...Jag älskar mitt jobb och varje dag vaknar jag ock känner förväntan och lite ödmjuk tacksamhet. Jag saknar så klart en del av min förra förskola och ibland när jag går förbi den blir jag lite sentimental. Men det vägs snabbt upp av det här gänget!

Ny hoppas jag att ni alla och jag får ett lika fantastiskt 2015.

Gott nytt år alla vänner

Arbetsdag.

Jo en hel lång arbetsdag blev gjord idag. Vaknade halv fem när första ljuset från min väckarlampa började stråla lite gryningsaktigt en halvtimme innan den börjar kvittra. Det är otroligt mycket trevligare att vakna till denna lampa än någon klocka jag haft tidigare i livet. Den värsta väckarklockan måste ha varit min tupp klocka!  Minns du den mamma?  Den som började gala en dag när jag var bortrest och hyresvärden tillslut ringde dig desperat då grannen trodde jag gömt en tupp i lägenhet...haha den hade jag nästan förträngt... Där efter kommer en orange klocka från -88 tror jag. Jag hade en faiblesse för orange redan då tror jag. Fy fan vad den skramlade och skränade! Numera vaknar jag alltså betydligt mjukare till ett harmoniskt kvitter, vilket  absolut gör mig till en snällare människa. Tror jag.

I varje fall jag började tidigt och jobbade länge. Vi var hela tre barn och lite fler personal vilket gav mig möjlighet att exportera och skriva ut vår verksamhetsblogg och hämta hem alla barnens dokumentation då vi går över på unikum i början av året. Lite extra arbete för oss som jobbat med pluttra länge men i slutändan tror jag det blir bättre övergångar mellan förskola och skola då vi har samma verktyg hela vägen. Självfallet finns det väl för och nackdelar med allt men nu kändes det bra att avsluta så vi kan gå vidare. Nytt år nya tag som man brukar säga och jag känner mig nöjd med dagens arbete.

Direkt efter åkte jag upp till stallet för att hämta Nattis som varit där några timmar och jobbat och myst. När jag kom satt hon i sjukhagen och pratade med Manne. Hoppas hon sa till honom att bli bra fort. Idag hade han satt i sig hela hönätets innehåll redan vid fyra! Och godiset i boxen var slut. Igen...dessutom hade han lyckats krångla ur innerfodret ur sin back on track så den låg nertrampad i torven och den andra hade han trampat sönder i kantbandet. Två tusen kronors skydd som ska hålla en livstid, på Manne tio dagar... Vadå jag har inte gjort nåt?!

Jag googlade på senskador och har ägnat hela kvällen åt att läsa agrias råd (låt inte din häst få en senskada!) och läst vetrinärbloggar om konvalescens. Inte så uppflyttande läsning kanske men de utgår också från att senorna är av typ...sen kan man bli lite gladare om man läser fråga och svar trådar på tex bukefalos. Så många goda historier om fantastiska rehabiliteringar av svårt skadade hästar som både hoppar och går fälttävlan efter. Och sen alla som berättar om hur deras häst skadade sig igen för att den busat och exploderat vid igångsättning. Kanske man kan hyra ut honom åt nån galen självdestruktiv ungdom med suicid tendenser? 

Men kolla mulen där uppe. Helt oemotståndlig faktiskt så han ska fasemig bli frisk bara så han vet!

 Nytt år i morgon! Ny tag...

Hovis mm

Fast inte så mycket mm. Mest hovis. Nina kom vid tio och trots elva dagar i sjukfållan stod han stilla och uppförde sig som en ängel. Nu har han skor med långa skänklar som ska hindra genomtramp och korta tår... Medan Manne fick pedikyr mockade jag och fyllde på med lite halm där ute. Är livrädd att det ska bli kolik eller fång! Men med tanke på att alla hästar får ca 6-7 kilo på natten plus fri tillgång ute och inte en enda i stallet är överviktig hoppad jag att det betyder att ensilaget är riktigt näringsfattigt. 

När jag var klar var jag lite ledsen att jag inte hade min gamle Fabbe att ta en tur i snön med. Eller tolka med... Istället tog jag en skogspromenad innan jag åkte hem och kände mig sjukt nyttig. Och insåg att jag känner mig liiite orolig för igångsättningen om några veckor. Tänk om han är helt galen? Och vi som måste gå ut på vägen för att komma till området... Känner att jag inte är helt trygg med tanken att promenera en bockande häst på 50 vägen, eller för all del att sitta på ryggen. 

Det var väldigt vackert i stallet och i skogen och eftersom resten av dagen ägnats i soffan med en bok och lite utrensning av ytterkläder i källaren har jag inget mer att säga. Här kommer lite fina vinterbilder i stället...

Så blev det vinter...

Julen passerade med väldig fart. Vi han såklart förbereda allt vi skulle, eller så var det vi han förbereda precis perfekt. I vilket fall blev julafton härlig med god mat, snaps, gott sällskap, av familjen och vänner, massor av skratt och en kraftig huvudvärk morgonen efter. Varför bryta ett vinnande koncept? Nåväl vi är hyfsat välartade trots att vi inte kör på en vit jul som är så populärt nu och för all del inte är så tokigt för de små barnen...i vårt fall är ju inte ens alla barn "vita" längre även om sonens alkoholvanor måste ses som ytterst modesta. 

Det kom visseligen ett fantastiskt vackert snöfall på självaste julafton. Jag och syster skålade på balkongen och tänkte på fjolårets julafton då vi satt och solade i värmen och skålade i champagne. Glögg är också fina grejer... Sen dess har snön legat vit på taken och tomten är vaken. Önskar han ville skotta lite i hagen också men jag antar att han är fullt upptagen med att småpyssla för att hålla Manne glad. Jag måste säga att jag är väldigt glad och nöjd med sjukhagen och med "foderautomaten" som gör att vi inte behöver åka upp och fodra två gånger om dagen. Manne verkar också nöjd och harmonisk i sin lilla fålla. Kanske beror det på att han får ett tillskott som heter relax me och som ska dämpa heta, stirriga hästar. Nu har han vilat en 10 dagar, bara 20 kvar innan han ska börja skrittas igång. Ser ingen förbättring på senan dock men jag antar att det kan ta tid. Vi har köpt massor av leksaker som han kommer på hur han ska äta upp och igår fick vi köpa back on track även till bakbenen då de också blir galliga av att han står. Idag såg det bättre ut men vi gör allt för att han ska ha det bra nu.

Idag var vi iväg och kollade på Sussanas stall. Där var jättefint! Och. En sån manege! Den hade vi gärna betalt för. Stallet verkar trevligt men det ligger lite avlägset om man inte har bil. Nattis och jag fick rida hennes söta haflinger Merlinda som vi känner sen i sommras. Har inte sett dottern så glad sen Manne blev skadad. Jag red bara en kort liten stund mest för att jag ganska fort kände att handen fortfarande inte är bra trots att jag höll tyglarna fel för att avlasta. Merlinada var pigg och riktigt trevlig att rida och jag kände mig också riktgt glad. Sista tiden har jag funderat på att sluta rida faktiskt. Alla problem, regn och rusk och bara pengar, pengar, pengar...men som sagt efter 20 minuter i skritt och trav kände jag mig lite nyfrälst igen. Och lite träningsvärk fick jag minsann också på köpet.

Förövrigt är det bara åka till stallet och mocka sjukhagen och fixa maten som står på att göra listan. Jag tog mig till en affär och hittade lite rea kläder idag. Igår skulle jag shoppa på stan men vi gick till Harrys och tog en öl och en burgare i stället. Känns som om det börjar bli lite rutin över det? 

Det är väldigt skönt att vara ledig och lite önskar jag att jag slapp gå innonhus jobba på tisdag. Och bara fortsätta njuta av vintervädret, ta promenader och mysa i soffan...jullov på riktigt! Och så är det väl kanske dags art fundera på att börja äta lite nyttigt, dricka hälso te och träna magmusklerna...jag tror jag ska börja redan i morgon...

     Vid merlindas stall...

 

Manne leker med sin boll i världen sämst passande täcke....

Foderautomaten 

Söta Merlinda 

Dan före dan...

Jo julen kommer även om man inte städar huset, det har jag nu bevisat en gång för alla! På kontot för "life savior" ligger framför allt att vi inte ska ha några gäster över huvudtaget. Tror vi väntar med att bjuda hit någon ett par månader för efter nyår kommer vi gräva upp hela källaren. Inte vi utan nån som kan grävs upp källare. Vi håller oss till sånt där som att ställa fram tomtar på odammade hyllor och hänga upp julgranskulor i gardinstången för att slippa stryka. Fast vi äger faktiskt inga gardiner om Vi ska vara riktigt ärliga. 

Igår köpte jag alltså alla julklappar. Jag hade visst köpt några innan upptäckte jag när jag kom hem och insåg att jag hade massor av paket till maken. Tur han förtjänar att skämmas bort. Nu är alltså granen klädd, den ekologiska färdigkokta skinkan griljerad och sillen inlagd. Vi tog också fram alla ingredienser  till julfudge  tittsde på dem och ställde tillbaka dem i skåpet. Vem vill äta ihjäl sig på julgodis ändå? Och vi har massor av fina praliner jag fått i present, eller hade för de tog slut under kvällens film.

Hela dagen har jag fixat fram tomtar och skit och knött bort saker som inte passar till jul och trots att förberedelserna stannat av pågrund av ponnyskrället kommer julen till oss i morgon, med damråttorna kvar. Imorgon ska vi fira en riktigt god jul med familjen och så fort affärerna öppnar i mellandagarna ska jag åka och köpa back on Track för bakbenen som också blivit galliga när han bara står. Ännu en tusenlapp svisch... Men han vár lugn och fin så förhoppningsvis har det där dyra fodret redan börjat verka lite. Fina Manolito, jag hoppas verkligen han blir frisk snabbt! 

Nästa år då jävlar ska jag julstädningen i tid och pynta huset vackert med ljuslyktor som blinkar...nästa år!

Fyller år.

Gjorde ett långt inlägg om vetrinär besöket i fredags som inte publicerades. Försöker i detta nu göra om det från telefonen så för hoppningsvis finns det två intressanta inlägg att  läsa...nu verkar det ha gått igenom...ivarefall det har varit en trist och tung helg på många sätt. 

Hela lördagen ägnades då åt att skyffla lera tills kroppen höll på att gå sönder. När jag skulle ur sängen i morse var det inte nådigt vad träningsvärk jag hade. Det kändes som om man var 44 eller nåt. Efter frukosten åkte vi ner till Hööks för att köpa ett foder vi tror kan hjälpa Manne genomlida vilan lite sundare i huvudet, relax me för tittiga, heta hästar och hästar som reser dåligt. Köpte också loppfrö för magen, en boll att leka med, boots för när hovis slagit på nya skor nästa måndag, ett nytt hönät och krokar för att hänga upp nätet och en leksak i taket...allt för att hålla hästen glad och lugn och hanterbar. Slog till på ett kedjegrimskaft också i fall det inte räcker ;) Britt skickade ett sms om att gruset skulle på lite tidigar än räknat så vi åkte hem och hämtade sonen som gjorde ännu en arbetsdag i stallet med kommentaren  "men hur Står ni ut att vara här varje dag?" Han jobbar bra i varjefall och när Bill kom kom med traktor och sonen Johan  körde de inte bara upp gruset till hagen utan Bill skyfflade och krattade och hjälpte mig massor! Man känner en djup tacksamhet över att det finns goda människor här i värden.

Hagen såg riktigt bra ut när den var klar, kanske inte mysig direkt men funktionell. Stackars häst som ska tillbringa dagarna där! Min konstruktion av hönätshållare kanske inte är den mest stabila men om det regnar lite på gruset och det sätter sig borde det bli fast som cement och hålla en månad eller två hoppas jag. Vi fick dit mat och vatten och släppte in hans godisboll för att hålla honom sysselsatt. I boxen hängde vi in en godisleksak på bättre plats än sist och la en jollyball för trista stunder. Maten var han inte jätteintresserad av men vid insläppet åt han upp gröten. 

När Nathalie släppte ut honom var han bara lite på tårna och nästan dog när han fick se Jonathan utanför. Hagen var jätteläskig, fodernätet vågade han inte närma sig och han försökte sig på ett litet bocksprång på den stora ytan av 7x6 meter. Jaja efter en stund var han lugn och det hade inte varit några problem att ta in honom på kvällen. Min kropp är helt slut. Handen som varit skadad, blivit lite bättre är återigen ganska kass. Inte så att det gör skitont men lillfingret lever sitt eget liv...det får jag kolla upp efter jul om det inte blivit bättre. Man är ju inte helt ung längre... 44 eller så...

Hemma tog jag en dusch och la mig på värmefilten och somnade! Det var väl tio år sedan jag somnade utan att ta melatonin. Säkert välbehövligt. Karl lagade under tiden en lyxig laxsida med räksallad och potatis och bakade en fantastisk chokladtårta! Vilken man jag har❤️ Efter att vi firat lite skulle vi se på film jag och Nattis. "Nightmare before Christmas" som brukligt innan jul. Då knackade det på dörren och mina underbara kollegor överraskade med vin, ekologisk öl, och kravmärkt glögg och en fin helt perfekt ljuslykta från loppis. Jag älskar dem för att de verkligen vet vad som betyder mycket för mig...finaste dagen man kan ha tror jag. Tänk att få jobba med människor som man tycker så genuint mycket om! Känner mig mycket tacksam för allt jag har mitt i elendet med hästen. Jag har också på känn att Manne kommer bli bra i sitt ben, bara han får lite tid...

Hos vetrinären.

Igår var vi hos vetrinären i särö. Det var samma veterinär som besiktigade Manne i april. Mina farhågor besannandes tyvärr och ultraljudet visade en skada i djupa böjsenan. En anledning till att inte vilja köpa ponny var ju risken för att de ska bli skadade första halvåret på grund av annan ridning och underlag... Nu klarade vi oss åtta månader innan första skadan kom. Trist bara att det är så lång läketid på just senor. Vetrinären trodde det var dåligt underlag i hagen och en lite brall som orsakat skadan. Man ska undvika leriga djupa hagar så gott man  kan.

Vi fick börja med att springa i en gång med sviktande underlag. Vilket ställe vi var på, det förtjänas att nämnas. Otroligt vacker, mysig och stalllik miljö. Inte sjukhusaktig ens inne i kliniken. Manne var i varje fall inte halt vilket är en god sak. Men sen när han kände på benet sa han direkt att det kändes som en senskada. Han gav lite lugnande som tog förvånande hårt och snabbt på killen och sen rakade han och ultraljudade. Manne brydde sug inte ett spår. Man tycker lite synd om dem där de står och hänger med huvudet. Efter ultraljudet fick han stå i en box nån halvtimme innan vi kunde åka hem igen. 

Prognosen är god, skadan inte jätte allvarlig. En gång är ingen gång sa han så om vi sköter rehabiliteringen är det troligt att han är helt i form i april igen och att han både kan hoppa och gå dressyr. Det finns dock en 20% risk för återfall och då blir prognosen  sämre och kanske att hoppningen får avstås. Men det återstår att se. 

Nu ska vi först försöka klara av rehabiliteringen. Första månaden ska han vila helt i en 10x10 meters grushage med fast underlag. Det har vi inte tillgång till. Sen ska han skrittas igång en månad uppsuttet på hårt fast underlag. Vi har asfalt i området som funkar, resten måste vi åka för att få till. Vår paddock är helt utesluten som ridbana då den är för djup och tung. I mitten eller slutet av februari ska vi tillbaka och ta ett nytt ultraljud för att se hur det går. Därefter ska han travas igång på grusvägar, (som vi inte har) och fram i april ska vi kunna rida på som vanligt. 

Om man bortser från att vårt stall inte har några bra förutsättningar alls för att rehabilitera just senskador är det ju i varje fall rätt årstid. Man är ändå inte sugen på att rida när det vara regnar... Problemet är att hitta en lösning. Vår fålla är hård under leran så kan jag skrapa ur den helt, lägga fiberduk och grus kan vi kanske stå där. Om det blir frost kan vi ställa honom i övre delen av hagen där det är helt plant. Snälla bli kallt och sluta regna, och börja inte snöa...

Vi skulle också kunna dela av paddocken och låta två hästar gå där... Men det hänger ju på vad de andra i stallet kan tänka sig.

För övrigt finns bara möjligheten att flytta Manne under några månader. Eftersom vi ändå ska säga upp platsen till hösten då Nattis börjar gymnasiet och ska ta med hästen kommer det bli lite många flytt i så fall. Kanske bäst att hitta ett stall att stå i fram till sommaren i så fall? Jill har kanske plats i säve... Det blir mycket köra bil efter jobbet för dit kan inte dottern ta sig själv. Ska kolla på en tillfällig Box i Mölnlycke där det finns grushage imorgon. Om någon har en bra lösning, ett stall med goda förutsättningar eller nån annan bra ide tar jag tacksamt emot dem...

Så kommer så julen och begär att man ska vara med. Får se hur det blir med detta... 

Vi känner oss allt lite nerstämda för tillfället och framför allt oroliga för att vi inte ska kunna läka vår pålle. Han förtjänar det bästa!