En sån där dag då allt blir gjort...

Idag jobbade jag med mitt IT uppdrag trots att det var fredag... Alltså har det känts som en onsdag hela dagen. Det kan ju också ha att göra med att onsdag var som måndag och det alltså var onsdag idag, fast fredag. Just så förvirrande är det när man blir veckovill efter en länge ledighet. Ivarjefall var jag inte alls fredsgsloj utan lyckades hålla mig allert hela dagen. 

Jag kom på vad det var jag glömt bort att jag skulle göra, ändra lite datum på terminens workshops och skicka inbjudan till dessa. Hoppas det blir bra den här gången med. Annars är det mest exporterna av bloggar just nu. Har hjälpt ett par förskolor idag och haft ett inspirerande samtal som ledde till att vi startade en tillfällig blogg i väntan på det nya. Den där tillfredsställelsen när klockan närmar sig fyra och man gjort klart allt man skulle...härligt!

Det var min tur att åka till stallet eftersom Nattis fick göra allt jobbet igår. Idag var det inte så mycket. Mockade ut sjukhagen, vilket är den enda uppgift vi måste göra dagligen nu. Satte på broddarna igen också för det där regnet som skulle vräka ner idag kom som snö. Det blev lite att skotta ut ur hagen också, tror inte det är så bra att stå i snöslask. När jag masserade in linimentet tyckte jag kanske att jag kunde känna lite mer av senan. Den har varit svullen så det kännts mer som en helhet istället för tre separata senor. Idag kanske jag kunde utskönja två? Imorgon blir det biolight som ska sätta ytterligare fart på läkningen. Jag fick tillslut tag på vetrinären och fick pratat om igångsättningen. Det som gäller är 15 minuters skritt första veckan och sen utöka med fem minuter i veckan. Asfalt eller grusväg, inga större backar. I nödfall kan en frusen men helt slät paddock fungera och fryser det på, även en gräsmatta. Han ska stå kvar i sjukhagen fram till våren då det torkat upp och sen slussas ut långsamt på större yta och med fler hästar. Sommarbete ska inte vara nåt problem för då ska han vara helt återställd. Kändes väldigt bra att få lite klara direktiv. Dessutom kunde det inte skada med lite biolight eller laser så det är bara att köra på med hela arsenalen. 

Sötast idag var att Manne, som onekligen är lättlärd försökte sig på att pussa mig på kinden i hagen för att få en godis. Inte lika sött när han bara måste studsa runt lite och galoppera på stället för att leka med sin matte. Måtte MD calm fungera som lugnande innan vi ska rida! 

Jag hade lovat mig själv att hålla mig till ett glas vin och en choklad muffins på fredag kväll i januari. I går övertalades jag att haka på 100 dagar utan sötsaker men det höll inte ens 100 timmar! Fast jag nöjde mig med ett glas vin till, en STORT glas...

Sådär...

Nu vet jag allt! Kanske inte alls faktiskt men det finns inget mer att läsa på hippson. Efter lite icke framgångsrika försök att få reda på massor av information från olika instanser känner jag nu att vi har en plan för vår häst. Idag fick jag meilvägen kontakt med equiterapeften Daniel som kollade Manne när vi köpte honom. Vi fick förslag på en tinktur för invärtes bruk som är inflammationsdämpande och nåt mer just bra för senor och så ett linement med arnika, nästan samma vi har så det köpte vi inte... Däremot slog vi till på MD calm för att ha alla fyra hovar i marken. För 650 fick vi både och och jämför man med vad det kostar med det där magnesium tillskottet som gick på 800 spänn på en månad kändes det väldigt billigt. Om det funkar. Han erbjöd också akupunktur men vi avvaktar lite till med det.

Vi har däremot beslutat att satsa på biolight behandling under läkprocesen. Det är många som tycker det gett jättebra effekt och att det är likvärdigt med laser, några säger att laser inte funkar alls andra att det är bästa metoden. Man blir lite kluven av att läsa listor och jämföra men tillslut vann biolight eftersom det inte kan skada hästen och för att vi har råd att ge behandling hela konvalescensen. Oavsett om det hjälper är det skönt att ha fattat ett beslut att GÖRA något. Så på lördag får han första behandlingen av femdagarsstart. Sen blir det lite mindre frekvent tack och lov men en till två gå per vecka kanske?  Ger det fram till veteinär besöket i februari får vi se om det har haft effekt.

Så nu ska jag försöka släppa det här med pallen och koncentrera mig på annat. Som att leva lite hälsosamt. Råkade haka på några kollegor på jobbet som kör 100 dagar utan sötsaker! Där fick jag för detox...men vin och goda ostar var fritt fram så det är min melodi. Idag var jag också hos massören och fick hela baksidan manglad. Det var såå skönt! Ontskönt. Efteråt frös jag och borde åkt hem, men Nattis hade gjort stallet nästan klart så jag åkte dit och hämtade henne och försökte hålla värmen i fika rummet. Det var skönt att komma hem och äta och dricka massa vatten. Och ingefärsfe i sängen med den elektriska värmefilten under kroppen. Ska unna mig en sån behandling till när friskvårds pengarna kommer. Och börja träna magen och stretcha nacken. Och äta nyttigt alltså...känner mig laddad för detta. 

Och laddad inför terminens jobb. Fick en ny kollega igår som verkar väldigt trevlig. Förlorar tyvärr en av de bästa jag jobbat med om två veckor så det är väl som vanlig att man får ta igen på karusellerna det man förlorar på dalbanora. Nåt bra och nåt dåligt...som med allt annat.

Första arbetsdagen.

Jag har lyckats hålla mig från onyttigheter en hel dag utan att känna mig det minsta asketiskt lagd. Lite kaffe får man unna sig men känner mig lite inspirerad att köra lite detox som mina gamla kollegor gjorde så här års. Men som sagt, gränsen går vid kaffet! Dock blev det vegetarisk lunch och skippat fika på jobbet. 

Vi lyssnade på en italiensk föreläsare från reggio Emilia som översattes av en som gjorde sitt allra bästa. Lite svårt att hänga med i svängarna men italienska är vackert nog. Satt och tänkte på rödvin och parmesan mest hela tiden. Lite blandat med barntankar, filosofi och en och annan romantisk middag... Lite svag för de där italienarna är man ju... Fast det kanske räcker med den jag har? 

Det var skönt och roligt att vara tillbaka till jobbet i varje fall och den här terminen blir nog ännu bättre än förra! 

Jag fortsätter att googla hästrelaterat och nu kommit fram till att vi ska prova lugnande örter till igångsättningen. Dessutom försöker jag få tag på nån som inte tar alltför mycket för laserbehandling och fått fram ett par namn:) 

Nattis fortsätter med klickerträningen och idag lärde han sig puss! Den här bilden är så söt även om jag har ett och annat att säga om säkerheten i hanteringen. Pussa på mulen? Ingen hjälm!!! Borde skälla lite istället för att dela. Men det gör jag inte för de ser så lyckliga ut båda två.

Nytt år då...

Imorgon börjar jobbet igen efter nästan tre veckors avslappning. Har varit inne och jobbat en dag bara annars helt fokus på ledighet. Jag läste ett mail för några dagar sedan eller om det var något annat jag gjorde... I varje fall fick jag en arbetsrrelaterad tanke som jag snabbt sköt bort och tänkte att jag skulle jobba med det tidigast på onsdag...och nu har jag glömt vad det var!  Tänk om det var viktigt? Nåväl förhoppningsvis dyker det väl upp i tankarna när det måste. Vi börjar med stängningsdag och föreläsning i morgon så det blir en lugn start.

Lovet har varit ganska slappt, vi har inte gjort många knop alls. Ätit för mycket, druckit för mycket och googlat för mycket. Att ha en häst på konvalescens är inget roligt men det blir lite tid över att läsa på på. Tex har jag läst  alla trådar jag kan hitta på hippson, equipage och bukefalos som handlar om senskador och lugnande foder. Det är både skrämmande och hoppfullt. Sen står fina Manolito lugnt i sin sjukhage så egentligen borde jag inte oroa mig så mycket. Senan är lika svullen fortfarande men det har jag läst att den kan förbli...nyårsafton hade han varit lite orolig i hagen men var den som var lugnast och åt mest under natten! Surprise! Nåväl det tar en hel del kraft att tänka på och oroa sig över men om jag kan läsa på och förebygga så kanske vi kan försäkra oss om en hållbar ponny i framtiden. Förstår nu ivarje fall att det inte är helt ovanligt att de får en sån här skada när de halkar tex i hagen...

Jag skickade i väg en förfrågan om equiterapeften kan behandla för att minska ärrbildningar och är beredd att betala några tusen men vi har ju inte råd till en behandling i veckan i fyra månader direkt.Varje  behandling kostar 1000 kr tror jag!  Men det ska eventuellt vara effektfullt. Har också hört att biolight kan fungera så om nån har en sån apparat att hyra eller låna ut skulle det inte vara fel. 

Nathalie har i varje fall börjat med klickerträning som är en form att trickträning för hästar och hundar. Man har en klicker vars ljud kopplas samman med belöning. Sen kan man utveckla det på olika sätt. Just nu provar de Target, han ska trycka mulen mot ett föremål, så klickar man och ger godis. Roligt för han är ju så himla smart även om man kan bli galen på honom då han ofta försöker alla tricks han kan för att få en godis. Men nattis är så himla bra på att inte ge massa onödiga signaler, är grymt imponerad faktiskt. Hon hade blivit en grym förskollärare helt klart. Fast nu har hon ju sökt in till Kungsbacka ridgymnasium som enda val så det kan väl mamma glömma.

Själv blev jag vid maten upplyst om att jag jobbat som förskollärare i 7300 dagar i morgon om jag minns rätt. Då är det precis 20 år sedan jag steg in på mitt första jobb i Angered. Massor av vatten har flutit under bron sen den dagen. Men sammantaget kan jag nog säga att ungefär 6900 av dessa dagar har varit fantastiskt roliga och glädjefyllda. Och i morgon är det dags att ge sig av igen för att påbörja ytterligare en 20 års period i yrket som förskollärare. Jag har väldigt svårt att se mig som något annat nämligen. Och inget annat jobb och arbetslag har varit bättre än det jag har nu, lika bra kanske vid nåt enstaka tillfälle. Jag är så glad över mitt yrkesval och min plats i livet just nu. Hoppas det håller länge länge.

 

För övrigt är det dags att starta året med lite renlevnadsmånad. Sådär bara för att sätta standard. Så från och med imorgon inga sötsaker mer än en kaka till fredagsfilmen. Och alkoholkonsumtionen begränsas till ett glas rött på fredag! (Man ska ju inte ta i så man spricker) kanske behöver detta kompletteras med lite magträning för det där med att inte rida på sex veckor har satt sina spår. Välkommen 2015 hoppas du är beredd att konkurrera med din föregångare! 

Nyårsbloggen.

År 2014... Nu är du över, slut, finito, end of story. Till och med självaste nyårsafton är avslutad med buller och bång och en himla massa raketer. Vi hade trevligt även om jag sov till 12:15 och vaknade med huvudvärk. Kanske lite för mycket av det goda men hur ska ett år som 2014 annars summeras? Ett bra år på alla sätt. Lite skakigt, lite sorger då och då men framför allt fullt av uppfyllda drömmar och det är väl det som räknas eller hur? Här följer ett antal collage med en kort sammanfattning av året som gick. Och självklart är stora delar utelämnade av respekt för de anhöriga som man säger i fina kretsar...

Året började redan i USA hos min syster. Kanske inte den gladaste tiden på året. Trivdes inte så bra på jobbet och vi hade börjat leta häst lite grann och bara den stressen var jobbig nog. Skulle vi hitta rätt häst? Skulle den leva upp till våra förhoppningar? Skulle vi ha råd....ja frågorna hopade sig och framför allt besvikelserna. Första hästen Lucky var fin men för ung. Andra hästen en quarter vi åkte 60 mil i snöstorm och jetlag för att se på var kanske inte ett ök men väldigt nära...sen provade Nattis ett raket sto Ricochette. Som jag aldrig vågat sitta på! Det blev nästan köp av fina Bella som kastade dottern till marken innan vi fick prova än snäll men för ung vallack, Jones...ja de var många men vi var kräsna.

Tillslut hittade vi fina Manolito som visat sig vara underbar och helt perfekt på alla sätt. Inget går ju helt smärtfritt såklart och vi har haft både mot och medgångar nu senast med den där tråkiga senskadan som lagt lite tungstämning över slutet på året. Vi hoppas ju givetvis att Manne ska bli friskförklarad och att skadan är en engångsskada. Veckorna innan vi köpte Manne var spännande ,sömnlösa och pirriga. Dagen vi hämtade hem honom måste nog räknas inte bara som årets höjdpunkt utan även en av livets för både mig och Nattis. Jag har drömt om egen häst sen jag var typ två år, med några långa års undantaget.  Nu blev det till slut en sanndröm...

Dessutom började jag till slut lära mig rida och Nattis uppnådde flera mål i sin ridutveckling också.

Vi fick ju lämna tillbaka vår finaste kompis Fabian som vi hyrt i tre år. Det var verkligen ett tungt beslut men då vi helt enkelt varken har råd eller tid med fler hästar en en fanns inget val.

Mycket häst är det i livet såklart men inte bara. Familjen är ju viktigt och under året som gått har jag saknat att ha min syster nära. Vi sågs inte på nästan ett år då hon på grund av strulig amerikansk byråkrati inte fick sitt greencard till sommaren. Sonen var över och mamma men jag fick snällt stanna hemma med resten av familjen. Tänk sen när man ses och det inte känns som mer än ett par veckor, det är häftigt. En enda fördel med att syster flyttat är att jag tagit tag i viktiga men kanske tidigare oprioriterade relationer som plötsligt känns så betydelsefulla. Kanske är det även åldern som tar ut sin rätt? I varje fall har jag träffat mina kusiner mer ofta och även återupptagit kontakten med min gamla extra morsa Anitha. Detta känner jag stor tacksamhet för i år...

Familjen

Familj är viktigt men vänner är minst lika viktigt i livet. Jag tror dessutom att jag har de bästa vänner en människa kan ha. I vått och torr, genom sorger och glädje finns vi där för varandra. Några bor nära andra längre bort...jag önskar av året som kommer att de kommer hem igen och bosätter sig i närheten för är det något jag har saknat i år är det att ha dem nära! I sommras sågs vi allihop i Varberg för en helg av skumpa, fniss och djupa samtal. Dessa människor är jag också nästan religiöst tacksam för.

Vännerna

Sommaren

Ja vilken sommar 2014 bjöd på! Började i vårkanten med ovanligt varm och torr start. Nu måste det snart ta slut, tänkte vi hela sommar halvåret men det gjorde den inte. Den bara fortsatte och fortsatte med värmerekord, solsken och bad långt in på höstkanten. Visserligen tog sen den blötaste och stormigaste hösten vid med leriga hagar och skadad häst som resultat...men sommaren! Herre min skapare!!!

Husdjuren

Jo husdjuren kommer och går. I början av året fick vi ta bort vår älskade Pandora. Istället har Cassiopeja blivit familjens favorit och går under psynonymen #vårknäppakatt. Marsvinen Björn och Benny ska flytta i januari och har varit kökets gosedjur och grönsaksslaskhinkar...Vår kanin Juno glömde sätta vinterpäls, antagligen pågrund av ålder och frös ihjäl i början av vintern...Lancelot fyllde 18 år och hänger med en tag till...vi får se hur länge prinsen är med oss men så länge han sitter på köksbordet varje morgon och tigger ost är han ok.

Jobbet

Ett av de bästa beslut jag fattat i mitt liv var att söka mig tillbaka till mitt gamla jobb igen. Även om det var ytterst bra att prova på något annat ett år så saknade jag både området, kollegorna och stämningen på världens bästa förskola! Jag fick också en ny kollega som också är världens bästa! Så nu är vi världens bästa arbetslag, det är jag ganska säker på...Jag älskar mitt jobb och varje dag vaknar jag ock känner förväntan och lite ödmjuk tacksamhet. Jag saknar så klart en del av min förra förskola och ibland när jag går förbi den blir jag lite sentimental. Men det vägs snabbt upp av det här gänget!

Ny hoppas jag att ni alla och jag får ett lika fantastiskt 2015.

Gott nytt år alla vänner

Arbetsdag.

Jo en hel lång arbetsdag blev gjord idag. Vaknade halv fem när första ljuset från min väckarlampa började stråla lite gryningsaktigt en halvtimme innan den börjar kvittra. Det är otroligt mycket trevligare att vakna till denna lampa än någon klocka jag haft tidigare i livet. Den värsta väckarklockan måste ha varit min tupp klocka!  Minns du den mamma?  Den som började gala en dag när jag var bortrest och hyresvärden tillslut ringde dig desperat då grannen trodde jag gömt en tupp i lägenhet...haha den hade jag nästan förträngt... Där efter kommer en orange klocka från -88 tror jag. Jag hade en faiblesse för orange redan då tror jag. Fy fan vad den skramlade och skränade! Numera vaknar jag alltså betydligt mjukare till ett harmoniskt kvitter, vilket  absolut gör mig till en snällare människa. Tror jag.

I varje fall jag började tidigt och jobbade länge. Vi var hela tre barn och lite fler personal vilket gav mig möjlighet att exportera och skriva ut vår verksamhetsblogg och hämta hem alla barnens dokumentation då vi går över på unikum i början av året. Lite extra arbete för oss som jobbat med pluttra länge men i slutändan tror jag det blir bättre övergångar mellan förskola och skola då vi har samma verktyg hela vägen. Självfallet finns det väl för och nackdelar med allt men nu kändes det bra att avsluta så vi kan gå vidare. Nytt år nya tag som man brukar säga och jag känner mig nöjd med dagens arbete.

Direkt efter åkte jag upp till stallet för att hämta Nattis som varit där några timmar och jobbat och myst. När jag kom satt hon i sjukhagen och pratade med Manne. Hoppas hon sa till honom att bli bra fort. Idag hade han satt i sig hela hönätets innehåll redan vid fyra! Och godiset i boxen var slut. Igen...dessutom hade han lyckats krångla ur innerfodret ur sin back on track så den låg nertrampad i torven och den andra hade han trampat sönder i kantbandet. Två tusen kronors skydd som ska hålla en livstid, på Manne tio dagar... Vadå jag har inte gjort nåt?!

Jag googlade på senskador och har ägnat hela kvällen åt att läsa agrias råd (låt inte din häst få en senskada!) och läst vetrinärbloggar om konvalescens. Inte så uppflyttande läsning kanske men de utgår också från att senorna är av typ...sen kan man bli lite gladare om man läser fråga och svar trådar på tex bukefalos. Så många goda historier om fantastiska rehabiliteringar av svårt skadade hästar som både hoppar och går fälttävlan efter. Och sen alla som berättar om hur deras häst skadade sig igen för att den busat och exploderat vid igångsättning. Kanske man kan hyra ut honom åt nån galen självdestruktiv ungdom med suicid tendenser? 

Men kolla mulen där uppe. Helt oemotståndlig faktiskt så han ska fasemig bli frisk bara så han vet!

 Nytt år i morgon! Ny tag...

Hovis mm

Fast inte så mycket mm. Mest hovis. Nina kom vid tio och trots elva dagar i sjukfållan stod han stilla och uppförde sig som en ängel. Nu har han skor med långa skänklar som ska hindra genomtramp och korta tår... Medan Manne fick pedikyr mockade jag och fyllde på med lite halm där ute. Är livrädd att det ska bli kolik eller fång! Men med tanke på att alla hästar får ca 6-7 kilo på natten plus fri tillgång ute och inte en enda i stallet är överviktig hoppad jag att det betyder att ensilaget är riktigt näringsfattigt. 

När jag var klar var jag lite ledsen att jag inte hade min gamle Fabbe att ta en tur i snön med. Eller tolka med... Istället tog jag en skogspromenad innan jag åkte hem och kände mig sjukt nyttig. Och insåg att jag känner mig liiite orolig för igångsättningen om några veckor. Tänk om han är helt galen? Och vi som måste gå ut på vägen för att komma till området... Känner att jag inte är helt trygg med tanken att promenera en bockande häst på 50 vägen, eller för all del att sitta på ryggen. 

Det var väldigt vackert i stallet och i skogen och eftersom resten av dagen ägnats i soffan med en bok och lite utrensning av ytterkläder i källaren har jag inget mer att säga. Här kommer lite fina vinterbilder i stället...