Utvecklande möten

Att mötas. Det är spännande. Vi ägnar så många timmar, dagar och år åt att prata med människor, träffa människor vara med människor. Och så har vi möten. De som förändrar något, är på riktigt, närvaron i samtalet går att ta på...det händer något i mig.  Händer det något i dig?  Såna möten som inte är utifrån mig utan utifrån nyfikenhet på dig. Vem är du? Vem blir jag med dig? Såna möten....åh vad jag älskar dem! Och vilken tacksamhet jag känner för att jag då och då i mitt jobb och liv får förmånen att mötas på riktigt och låta det hända något med mig. Att bli utmanad till nya tankar, nya bilder av mig själv, nya styrkor, förmågor, svagheter...sidor att utveckla. Samtalskonst eller konsten att samtala fick vi jobba med idag. Och som avslutning på kvällen tittade jag på ett samtal på TV2 min sanning med Eva Dahlgren. Intressant både utifrån dagens erfarenheter av att leda samtal men också för att det är en artist jag beundrar på många olika plan. Och nu blev jag sugen att plocka fram en spellista och grotta ner mig i den musiken.

Skönt att idag åka direkt efter en givande ALPdag till stallet utan krav. Bara hugga i och jobba fysiskt. Tyst och tomt bara hästarna i hagen och skiten i boxarna. En timme tar det inklusive frambensmassage och mediciner. Idag var det vila på schemat. Nattis har prov och måste plugga lite. Det var ganska tur tror jag för i dag blåste det så taken nästan lyfte. Men senan var jättefin och helt sval, ren och osvullen. Skönt men ologiskt...

Att stallet gick fort innebar att jag för andra dagen i rad har ätit varm mat och samtalat med min familj vid bordet. Idag samtal och genmodifikation och moral kring medicinska framsteg...tankarna spänner över oceaner vissa dagar. 

Spännande uppdrag.

Då klev jag in i ALPbubblan igen och har två veckors spännande uppdrag att se fram emot. Idag har vi haft tre lärande samtal, lärt känna varandra i observationsgruppen och planerat för veckans samtal, skrivit nyfikna frågor med kommunikation som huvudingrediens. Efter några timmars fokus är hjärnan jättetrött och samtidigt full av ny inspiration och utmaningar. Jo man blir väldigt utmanad i sitt tänkande varje gång man går in i ett nytt ALParbetslag. Det är så otroligt givande för oss observatörer och förhoppningsvis utvecklande och utmanande för arbetslaget vi besöker. 

En fördel är att man jobbar lite mindre vissa dagar men lägger så otroligt mycket mer tid då man plötsligt lever ALP dygnet runt. Idag föll det ut fördel mig. Redan halv fyra var vi på väg från arbetslaget för dagen. Sent tyckte nån kollega, tidigt tänkte jag som skulle varit på arbetet till åtta ikväll. Dessutom vädret!

Jag kom väldigt tidigt till stallet. Så när Nattis kom hade jag mockat och fixat allt för Manne. Medan hon tog in och gjorde i ordning för ridtur mockade jag för en kompis och fixade vattnet. Försöker fjäska in mig lite extra så här i början...för jag vill gärna kunna få lite ledigt själv framöver...hehe...skämt år sido. Vi är vana vid att stallet ska ta lite länge tid så det är lätt att göra en Box extra. Och det är ju onödigt att stå stilla och vänta. Man skulle ju kunna bli utvilad eller nåt annat. (Eller som Lovisa påpekade att det är roligt att läsa om när jag gör ingenting...)

Idag fick jag tillslut till en kort liten ridtur på vår pålle. Jag har helt enkelt inte vågat riskera något med ryggen när han varit så där skuttig. Och när man väl slutat blir det lite stort att hoppa upp. Och jag kände mig verkligen som en nybörjare igen, fast nån ledare behövde jag inte faktiskt. Lite nervöst var det trots det, jag har ju sett hans krumbukter väldigt nära...men Manne var också på bästa möjliga humör så det var trevligt. Sen kom Eva-Lena och frågade om vi ville ta en kort tur med henne och hennes uttråkade unghäst i sjukhage. Självklart ville vi det men då bytte vi ryttare. Riktigt så bra kändes det inte att sitta i arbetskläder och vanliga kängor utan klack. Men Nattis kände att det gick bra att rida ut idag som vanligt så jag gick först med en ponny, sen Manne och sist lilla Neo. 

Halvvägs ut upptäckte vi att vi glömt tänka på att ta in den sista lilla hästen som alltså gick själv i hagen när vi skrittade förbi. Han gick först efter lugnt men när vi gick runt hörnet blev det kalabalik så vi fick vända. Neo busade hela vägen tillbaka men ponnykillarna gick som tåget...det blev inte så lång tur idag alltså, ca 20-25 minuter allt som allt men med tanke på hur lugnt och fint det var var vi nöjda med det. Skönt att inte behöva leda båda ponnysarna idag utan bara kunna strosa med och småprata.

Imorgon ska Nattis hem och plugga på lite prov och jag gör stallet själv. Hoppas vädret är lika fint, då kan jag unna mig att sitta i solen en stund...tänk. Vila.

En riktig helg!

Äntligen känsla av helg på riktigt. Hade hoppats på att vädret skulle varit på vår sida och följt prognosen med sol och värme. Men det är inget större fel på blåst och duggregn heller. I morse var det  ganska ok ute så jag hoppade i trädgårdskläderna i stället för stallkläderna och gick ut och började vårstäda lite.

Det är skönt att dra upp gamla torra grenar, kratta och lägga på komposten. Våren kommer långsamt men i veckan kommer ska det bli strålande sol och upp mot 10 grader. Då kommer krokusarna slå ut...vintergäcken hade i varje fall slagit ut idag. Mormor gillade vintergäck och sa alltid till mig att ta lite rotsticklingar. Fast de är så gula sa jag alltid men när hon gick bort tog jag lite ändå och nu älskar jag dem varje vår. Tänk så det kan bli...

Vi hade bokat en ridtur med Maria och Kotten mitt på dagen och åkte till stallet vid lunch. Utan att äta lunch, som vanligt. Men vi hade ju ganska nyligen ätit frukost så vi klarade oss bra ändå. Det går ganska snabbt att fixa i ordning i stallet så vi kom i väg lite tidigare än planerat. Promenden gick bra trots att det blåste lite och sällskapet var nytt, stort och hade en skritt som Manne får trava för att hålla jämn takt med. Trots sin storlek fick sällskapet ett nervöst sammanbrott nära det låg rör på marken vid ett bygge...Manne kollade på honom och på rören och undrade nog vad som var problemet?  Que? Vad är vi rädda för liksom och så gick han förbi med Kotten lite nervöst bakom...mycket kan man säga om vår tokhäst man han är ju i varje fall ganska orädd. Vi kom lite längre idag och red in på en grusväg. Där kommer vara fantastiskt i sommar när vi kan rida lite mer som vanligt. Massor av härliga klätterbackar i grustaget och den här mjuka skogsvägen. Kanske lite lite mjuk för oss ännu men en kort bit kan inte skada. Manne var väldigt glad och nöjd och verkade njuta för fullt. Senan var också jättefin idag och blev inte förändrad av den lite längre turen. Nu uppe i dryga 40 minuter rask skritt. Och i veckan ska det börja travas. Planen är att göra det i paddocken lite försiktigt på fyrkantsspåret så vi ser hur han reagerar. Gärna efter en långsam häst i samlad trav framför...

När vi kom hem var klockan bara tre. Jag hade fortfarande trädgårdskläderna på så jag åt lite mellis och sen ut och jobba. Har röjt vid pilkojan och tagit bort gammal humle. Mest eldade jag visseligen i eldkorgen där en del trädgårdsskräp åkte in. Maken kom ut med en whisky så jag kunde fira internationella kvinnodagen med stil. Sonen hade sett en bild på Facebook och kom sättandes ut i trädgården när han kom hem...visst behövde jag lite hjälp med att elda? Absolut...så där satt vi i duggregnet och matade in torra pinnar i elden och smuttade på drinken. Och så grillade vi carrè till middag. Premiär på riktig grillmat 8 mars. Med riktig grillmat menar jag sådant som marineras och grillas med omsorg...inte varmkorv som man kan grilla mitt i vintern om man ids. Nu luktar jag inpyrd fuktig rök, trots att jag duschat och bytt kläder. Till och med katterna luktar rök...de ville ju hålla mig sällskap de med. Helt enkelt en fantastiskt avslappnade och skön dag, den första på mycket länge då jag gjort något för mig själv och inte bara för den #€$_£<}## ponnyn! Inte ens lite regn kan få mig på dåligt humör när jag får elda.

Hej där familjen...

Det var länge sedan jag såg i varje fall 50% av familjen i dagsljus faktiskt. Veckan som gick åt vi inte ens middag tillsammans mer än i går kväll...så idag var fokus  att hinna se varandra lite i vart fall.

Manne fick en biolight behandling i morse och efter det åkte vi upp till Öjersjö för att hämta ensilage och torv. Eftersom han fått stå inne som sällskap lite denna vecka har det gått åt lite mer än vanligt så jag kommer få börja köpa innan uppsägningstiden går ut, men jag har hittat ett ställe i Floda som säljer till hyfsat pris så det löser sig. Balen med ensilage var tyvärr inte nyöppnad så den här gången fick vi ta för en vecka bara för jag tror inte det håller sig fräscht i nästan tre veckor nu när det börjar bli lite varmare. Träffade våra kompisar Thea och Anki och stod och pratade en lång stund. Saknar dem jättemycket faktiskt även om vi trivs väldigt, väldigt bra i nya stallet. Nu är det bara några veckor kvar med två stall att relatera till och det ska bli väldigt skönt. Men också en saknad...

Manne fick vila idag så det blev ingen riddebut för mig idag heller. Nattis är förkyld och det blåste snorkallt och ingen var särskilt taggad för att promenera fram och tillbaka på vägen. Istället åkte jag och Karl till Ikea för att köpa de där Ivar hyllorna vi planerat till källaren. Det var kanske inte den mest  romantiska platsen men det var trevligt att bara strosa runt och fundera på lösningar hand i hand, och se mannen i dagsljus!  Tack och lov hade han inte åldrats nämnvärt sen sist...

Sena blev vi för hyllplanen var slut och vi fick åka till nästa Ikea också....så Nattis fick laga lite mat. Med interaktivt stöd via telefon blir det älgstek, kokt potatis, rödbetor och vitkål i ugnen...det luktar gott så jag hoppas det smakar...

Tgif

Sovmorgon var inte helt fel. Tyvärr brukar det straffa sig i andra änden av dagen...man går hem sent. Av nån anledning blev jag inte medveten om att det schemat jag la in i systemet var för mycket tid, så varje sen fredag sen Augusti har jag börjat en kvart för tidigt...nu är det inte hela världen faktiskt men när jag var barnfri plockad jag ihop och gick hem med gott samvete en kvart för tidigt. Tiden mellan dagens början och dagens slut ägnades mest åt att njuta av de fantastiska små människorna i min närhet... Höjdpunkten var att sitta på golvet och äta fruktsallad med 13 godingar och streama saga från sli. Och titta på de där 1.5 åringarna som jag aldrig trode jag skulle gilla att jobba med och inse att jag hade fel... Hjärtar svämmar över av fascination och värme...och så får man betalt för detta! Man ska inte säga så för det ska visst underminera statusen för yrket har jag förstått. Inte för att jag förstår det... För inte blir det mindre viktigt och professionellt för att känslan är med? Och inte blir vi skickligare i vårt yrkesutövande för att vi bara kopplar till läroplaner och styrdokument? Missförstå mig inte , det är en del i jobbet...men att kramas och skratta tillsammans är så mycket viktigare för de små människor vi möter... 

Det var sista arbetsdagen på två veckor då jag ska ut på ALPuppdrag på måndag. Ser fram emot det men kommer sakna min verksamhet.

Sen plötsligt var dagen slut och nästa arbetspass väntade. Jag hade hoppats på att dottern skulle ha gjort färdigt stallet då hon måste ha kommit till stallet minst en timme innan mig. Hon stod istället och pratade med Amanda och hade trevlig... Jaja. Lite sur var jag men sen mockade jag och fixade lite medan hon sadlade och vi fick en halvtimmes jättemysig promenad och jag slapp leda ponny nummer två. Manne behövde jag bara leda i trafiken men egentligen tror jag inte det hade behövts heller. Idag var han lugn och fin. Men varm och svullen...imorgon bitti kommer Klara och ger en behandling så får vi se om det lägger sig som vanligt. Det börjar bli dyrt med så täta behandlingar men det är svårt att stoppa när man ser hur god effekten är...

Jag funderar på att försöka komma upp i sadeln i morgon. Har inte vågat sitta på honom efter mitt ryggskott med tanke på hur mycket han skuttat runt. Nu känns det ändå som om Det värsta har lagt sig så kanske vara fem minuter i paddocken för att få upp känslan hade varit bra? Längtar verkligen efter att rida nu...

Lite fritid...

Mycket jobb... 

Arbetsdagen var en dag som man känner sig lite stolt över faktiskt. Jag hade ett samtal för några dagar senan med en kollega på en annan förskola som pratade om en föreläsning hon hört. Den handlade om duplodemokrati. Ett sånt fantastiskt ord! Det måste man ju bara smaka på och prova i verkligheten...och idag blev det en diskussion om vad vi ska kalla våra grupper nu när femåringarna börjar fylla sex och småbarnen är allt från ett till fem. När vi delat oss i grupper då. Vi gjorde då en rolig demokratiövning med förslag på olika namn att rösta på och sen hemliga val med hjälp av duploklossar. Vi fick många bra samtal om vad det innebär att lägga sin röst, valhemligheten och allas lika värde som samhällsmedborgare...man får tacka för iden och sen bara njuta av hur väl det föll ut.

Och så sken ju solen också vilket gör alla glada och rosiga om kinderna. När jag slutade jobba klockan fyra hade Nattis redan varit i stallet ett tag så det var inte mycket för mig kvar. Jag fyllde näten med det sista av ensilaget, det räcker nästan...Vi har börjat växla in lite av det nya ensilaget i förtid just för att dryga ut lite så på lördag morgon finns det tre kilo i nätet...tur vi ska åka och hämta mer då. Vår vanliga promenad kompis var tyvärr upptagen av sin ägare idag så vi kunde inte få till nån lång promenad. Nu är ju senan lite varm och svullen igen så det kanske var bra med en kortare tur? Vi promenerade nästan 20 minuter tillsammans med Neo på grusvägen bara. Det gick ju ganska bra att gå först med men när Neo frustade blev Manne rädd;) tycker trots det att det är en helt annan häst sen vi bytte till en egen örtblandning. 

Jag ska försöka boka in en  vetrinärundersökning innan 22 april då vår självriskperiod går ut. Det blir i så fall åtta veckor och vi skulle vänta sex till åtta och ha kommit igång med traven. Följer vi planeringen bör vi börja med trav på tisdag...och om vi ökar utan bakslag ska vi trava 20 minuter efter sex veckor...nu tror jag vi hamnar närmre åtta ändå och jag tar nog hellre att behöva göra fler besök än att inte ha koll på hur senan ser ut på insidan... 

Vi funderar på att byta sjukhage mot annan sjukhage i helgen . Det hade varit bra om alla hästar går på samma sida för att minimera att de blir lämnade ensamma när någon rider iväg...Manne brallar gärna lite extra just i de lägena. Den hagen vi tänker på är hård för det mesta men har ett lite lerigt hörne. Kanske är det bra att långsamt vänja vid mjukare underlag? Kanske kan han växla lite och stå en stund på framsidan och en stund på baksidan? Det måsta vara hanterbart när det är så få hästar i stallet men jag är ändå lite orolig att det blir för mjukt för tidigt...mjukare eller bralligare, det är dagens svåra fråga...

Vi fodrade kaniner, fixade lite extra i stallet och sen åkte vi hem. Jonte skulle laga mat åt oss idag. Bortsett från att han glömde saltet i riset lyckades han servera stekt fläsksnitsel  med grönsallad och bearnesås. Mätt blev man och nöjd med att sonen drar sitt strå till stacken också.

Vår på riktigt!

Idag var det riktig vår. Metreologiskt kom våren 15 februari och visst har vi haft några fina dagar innan men idag räknar jag som perfekt vårdag. Jag hade en del att göra med jobbmässigt. Ett par olika möten för att handleda i datoranvändning och en del att fixa med i förväg då jag är borta på ALP två veckor och behöver vara förberedd på en workshop jag ska ha första veckan och sen kursen i april... Men för att få gjort så mycket som möjligt valde jag att jobba hemifrån innan första mötet. Då kan jag sätta på kaffe och ta fram frukosten och börja jobba extra tidigt utan att det känns jobbigt. Sen var jag i väg på en förskola ganska nära där en kursdeltagare tappat bort ett program hon jobbade i...fick ett intressant samtal och en kontakt som rör en annan del av mitt jobb så nu ska vi se om vi kan få ett erfarenhetsutbyte med det arbetslaget i vår. Det kändes som en ginande bonus på den handledningen.

Eftersom jag var ganska nära hemma åkte jag hem för lunch och tog en liten rast medan jag åt ute i trädgården. Underbart med sol och lite värme. Mitt andra möte blev inställt så jag fortsatte jobba hemifrån tills jag var klar.

Lite tid blev det över då så jag kunde be sonen hjälpa mig att montera ner mina pilvindskydd som inte riktigt skyddade mot den senaste vinterstormen utan la sig platt på marken. Vad felet visade sig vara var att markspjuten gått av i metallen! Kvar i marken sitter spjuten och metallskon sitter på stolpen. Ett av skydden hade splittrats helt, ett hade bara en bruten rundstav. Först tänkte jag beställa nya men de är lite dyra och frakten ska vi inte tala om...sen kom jag på att jag kan köpa rundstav i rätt storlek och klippa egna pilskott från pilkojan och fläta in. Det blir kanske inte lika snyggt men sparar i varje  fall flera hundra (som snabbt går till behandlingar av häst i stället). 

Jag drog på mig mina trädgårdskläder och upptäckte att jag antingen gått upp 10 kilo eller att byxorna krymper en storlek i tvätten. Det förklarar i så fall varför mina andra byxor växtes ur så fort. De senaste jag köpte var minst ett nummer för stora så nu satt det perfekt. 

Tyvärr fick jag avsluta mitt trädgårdsmood innan jag ens kommit in i det för vi skulle ju till stallet. Igen...

Som vanligt, sent och långt...men när man väl kommer dit, underbart! 

Idag var Mannes sena lite mer svullen och varm igen. Om man bara förstod vad som pågår i den? Vi satte på BOT och liniment innan promenaden, gav örterna och sadlade. Klockan var lite tidigare än i går så vi kom i från stallplan redan strax innan fem. Solen sken fortfarande, det var vindstilla och helt underbart. Manne var jättelugn idag så promenaden blev bättre än igår. Han jobbade kanske inte riktigt lika bra men om det var energin i går som gjorde senan svullen var det kanske bra att på skritta på lite halvlång tygel en stund. Vi gick över 35 minuter och förlängde promenaden med ett par hindra meter. Vi skyndar verkligen långsamt...en enda insident hände på väg hem. Vi mötte en jättegammal traktor ganska nära stallet. De var snälla och körde in på en sidoväg och stängde av traktorn när vi närmade oss. Inga problem att gå förbi men när vi gått ett tjugotal meter till och precis svängt in på uppfarten till stallet startade de igen. Och en gammal staktor startar med Prutt och Bang!  Och Manne skuttade iväg så  nattis rygg sträckte sig igen...gjorde nog jätte ont för hon haltade lite efter...men han lugnat sig snabbt i varjefall så vi kunde gå hela vägen till stallet utan fler missöden. Och när vi tog in lite senare var senan mindre svullen än innan så vi är nöjda med dagen.

Avslutade stalldagen med att få ringa till Neos matte och säga att han försökte klia av sig sina bandage. Hon fick komma till stallet så hjälptes vi åt att plocka av dem. Lite svullen i hasen så det blir nog lite penicillin i morgon. En kort stund stod jag och tittade ut på skymningen utanför stallet och hörde koltrasten sjunga sin kvällssång. Just då känns det inte fel att vara stalltjej. Härliga härliga vår.

Manne tänkte rulla sig men kom inte runt...tjock mage i vägen? Litet utrymme?