på trailkurs

I Säve var vi idag. Det var väldigt länge sedan jag körde den vägen och aldrig har jag kört den med släp. Det tog betydligt längre än jag beräknat, ganska exakt 45 minuter helt utan trafik. Vi var tidigt i stallet och allt flöt på som det skulle. Vi packade massor av extra mat till Fabian eftersom han skulle stå uppstallad där mellan ridpassen. Det är ganska exakt sju år sedan, räknade vi ut, jag var på kurs hos Jill för då hade hon precis flyttat till nya gården. Första gången jag var där är alltså åtta år sedan. Då börjar huvudet rulla, eller kanske tankarna. Har jag verkligen ridit i över åtta år? Och hur kommer det sig att vi inte blivit så mycket bättre redan...Va? 

Men idag fick vi beröm, både jag och Fabian. Nattis fick massor av positiv feedback också men det brukar hon få. så det var väl inget nytt. Fabian däremot brukar få höra att han har ju utvecklats och man får ju ta hänsyn till att han har kroppen mot sig...men idag var det tvärt om. Oj vilken klippa! En sån duktig ponny, är du säker på att han inte gjort det här förut? Det ser ut som om han inte gjort annat är det verkligen första gången för er båda, här har ni ju potential .....Allt var ju inte så lätt förstås. Gå över bron första gången krävdes lite lugn övertalning till exempel. Men rygga i en åtta mellan sockerbitar och rygga i ett S var inga som helst problem. Vilket förvånade för Fabian kan ju inte rygga ens...

Inte ens ett landande flygplan kunde få honom ur balans även om han var lite spänd.

Två ridpass var han vi med och helt klart ska vi prova detta igen. Fabian fick pluspoäng för sin vändbarhet och sin fina trav och lydighet. Jag fick poäng för att jag tog det lugnt och red metodiskt genom hindren utan att stressa och för att jag gjorde rätt med tygeltagen och satt bra. Allt som vi brukar få lite skäll för i dressyren var till vår fördel idag. Sen behöver jag ju träna för jag har ingen aning om hur hjälperna fungerar. Till exempel gasade jag för mycket i bland och använde för mycket skänkel innan jag förstod att det är sitsen som visar vad jag vill. Att vi dessutom hade riktigt trevligt sällskap av flera andra ryttare gjorde ju inte dagen sämre och att solen kom fram på eftermiddagen. 

Nu vill jag ha fler lektioner och en western sadel, de är inte så dyra tror jag...nån som har en över i garaget nån stans?. Kan bytas mot väl använda GardenGirl byxor i storlek XS... endast liten fläck på knät... 

Dollars Och Nattis

Funderar på hur utrustningen ska sitta...

Väldigt bekväm sadel

Längst fram Dagobert min första lägerhäst...
Fabian på väg mot bron i bakgrunden.

Nån söndag typ

Religiös högtid antagligen...vetefåglarna vilken men en extra ledig dag sitter ju fint. Har förstått att en del människor har långhelg och något som heter klämdag i morgon...betald. Så är det inte för mig men jag tror inte att jag kommer behöva jobba så hårt i morgon, fyra barn tror jag skulle komma.

Eftersom jag bara hade en dag så passade jag på att jobba. Efter frukost var det trädgården som gällde. Först storstädning av växthuset och sen ogräsrensning som vanligt. Fönsterrutorna fick tvättas med grönsåpa och sen sprejas med slangen. Jag har en hel del otäcka nässlor som trängt in och istället för att dra upp dem, vilket är lönlöst, de kommer tillbaka efter en vecka sprejade jag med ättika. Vi får se om det hjälper men det är ett tag tills tomaterna ska planteras ner så det är ingen fara. Mina fröer växer bra och växtbelysningen hjälper att hålla dem i schack men det borde ha varit dags för länge sedan att plantera ut. Nu får de stå i växthuset under lite fiberduk för att avhärdas innan utplantering. Jag blev lite stressad när jag insåg att snart halva maj har gått och att jag säkert borde ha planerat en hel del fröer i köksträdgården redan. Tex morötter och rödbetor. Jag tittade på fröpåsarna och såg att jag inte köpt just de fröna i år och det enda som inte skulle förodlas är mangolden och den ska planteras i mitten av maj...lucky me.

Nu känns det som om jag faktiskt har hunnit med en hel del. Jag satte mig en stund och drack kaffe i växthuset och åt ett ostkex. Då kom Lancelot skuttande och kröp upp i knät. Visserligen kände han säkert lukten av brie men han stannade kvar för kel tillräckligt länge för att man ska känna sig älskad. Jag saknar Merlin ganska ofta och förväntar mig fortfarande art han ska komma så där bara...skönt att gammelkatten Lancelot verkar må bra för tillfället i varje fall.

Det var ju stallskötsel idag med men just nu är det bra fyra ponnys att ta hand om så det går ganska fort. Eller borde gå fort om man inte stod och pratade för länge med för trevligt folk. Nattis hoppade lite men Fabian verkade lite trött så det blev inga höga hinder. 60 cm som högst och det såg lite klumpigt ut. Efter var han jättesvettig. Det är för mycket vinter päls kvar för att det ska vara nyttigt att springa fort...dessutom ville han inte äta upp sin betor efter så vi blev lite oroliga. Han gick direkt och drack och rullade sig som vanligt i hagen och betade sen när vi gick. Eftersom han såg pigg ut och åt både godis och morötter kan jag inte tro att det är allvarligt...men man vet ju aldrig!

Jag gillade vädret idag. Regn och sol om vartannat och lagom varmt. Det kommer växa som bara den nu så i helgen blir det mer trädgårdsarbete. Så mycket som jag jobbar med min kropp borde jag kunna ha mina gardengirlbyxor utan problem men det är till att sätta en gummisnodd i knapphålet. Väntar med spänning på nya byxor som jag tror är beställda...och förhoppningsvis i lagom storlek. Undrar om det är alla laktrispipor som envisas med att lägga sig som en valk runt magen? Och snälla den som uppfann kvinnokroppen, hur kommer det sig att viktuppgång alltid hamnar precis där byxorna knäpps och under hakan? Och viktnedgång alltid startar vid brösten och rumpan? Efter några är man mer formad som en cylinder än som en svarvad vad det nu heter....var det så det var tänkt?

Och regn...

Våren doftar så gott! Och när regnet kommer sprids dofterna så man blir smått lyrisk. Idag var vi på Skolbesök med blivande skolbarn. Vi var på en skola som många barn jag tidigare haft går på så det blev lite av en kavalkad. Många glada rop och mer kramar än man förtjänar... Då spelar det ingen roll att regnet vräker ner över en kan jag säga. En pojke som borde gå i trean nu kom fram och pratade länge. Jag minns att vi satt vid samma bord, berättar han "och att vi bara pratade och pratade tills alla gått från bordet nästan varje dag för vi hade så mycket att prata om...det tyckte jag om" åter igen ett sånt där ögonblick som får en att inse varför just det här jobbet är det bästa på jorden. Jag träffade nog minst tio barn som kramades och bara ett som vägrade erkänna att vi någonsin setts förut ;) hehe, jag undrar vad han har att säga om sin gamla dagisfröken?

Direkt efter jobbet var det först utvecklingsamtal med Nattis (ser ok ut kanske till och med i matten så jag hoppas att våra surt förärvade pengar har gjort nytta med läraren) sen utvecklingsamtal för Jonte över telefon med ny klassföreståndare, nummer tre på ett år. (ser ok ut men en hel del som saknas för att det så bli betyg i alla ämnen)

Gissa om det var skönt att komma till stallet sen trots att regnet fortfarande vräkte ner? Jag red ut en kort sväng. Ensam fast det inta var länge sedan jag lovade mig själv att låta bli. Det gick ju bra som vanligt även om han är lite spändare när man är helt ensam än när man är fler....jag försökte öppna grinden in i paddocken och sen rida ut över eltråden men det var lögn...lite träning behövs innan trail blir aktuellt. Men man är nöjd,efter att ha varit ute även om det regnade...

Sommarvärme

Äntligen årets varmaste dag. Och då jobbar man såklart hela dagen. Fördelen med mitt jobb är att man kan jobba utomhus om man vill och det vill man. Barnen vill ju gärna också njuta av värmen också så alla är glada sådana här dagar. Vi jobbar med ett fantastiskt material från rädda barnen om barnkonventionen. Idag hade vi samtal som fick mig att rysa av välbehag...klok underbara ungar säger jag bara, tänk om vuxenvärlden kunde vara lika klok?!

Vi var också på soaré på Furulundskolan idag. Vi var en halvtimme tidiga för jag hade läst fel på inbjudan så jag och Karl fick en trevlig promenad tillsammans och sen drack vi lite kaffe ute innan musiken började. Såna fantastiska ungar! Nattis och Mirjam spelade en låt de skrivit/komponerat/satt ihop själva och den var riktigt bra! Nattis spelade trummor och spelade bättre än jag ens kunnat föreställa mig, vi spelar ju inte instrument direkt i familjen...(mer än ett lätt komp på gitarr och lite djembe då och då...) det var många barn som imponerade med fina sångröster och fantastiskt mod att ställa sig och sjunga inför hela klassernas föräldrar. Utöver att barnen imponerade träffade jag på ett gammalt barn från min förskola som gick på skolan och jag fick en härlig kram. Då minns man varför man valt det yrke man gjort. Åtta år senare minns de och kramas fortfarande. Härligt!

Jag och Karl avslutade kvällen på eller i vår nya trädgårdsmöbel med ett litet glas whisky i kvällssolen. Man kan nästan tro att det är sommar.

Trädgårdsdags

Det är verkligen dags att försöka hinna ikapp nu! Eftersom våren dröjt så fasligt länge har jag inte heller känt mig stressad över att inte ha gjort det jag ska. Jag brukar ju vårbruka i början av april men nu blev det nästan början av maj. Jag har ju gjort en hel del men så mycket ogräs som sätter fart så här års är det omöjligt att hinna med. Och så måste ju en del av tiden gå åt att titta på mina grodyngel som redan simmar runt i dammen. Snacka om fina husdjur, men dammen ser ju sunkig ut med gamla växtdelar... Nåväl.

Idag han jag plantera om mina tomater första gången och sätta squash. Bönfrön ligger i vatten för att planteras i morgon. Jag satte potatis nu på kvällen och började sprida ut jordförbättring. I morgon ska jag gödsla...Allt skräp är borta förutom några högar som jag krattade ihop idag. Det krävs en hel del kroppsarbete men förhoppningsvis betyder det stark kropp i framtiden.

Jag var och red i morse också. Hade ju tänkt att Nattis ska få ge mig en hopplektionen innan sommaren så jag började finslipa lite på hoppsitsen. Eller finslipa, det var mer motorsåg om man säger så. Korta upp lädrena och försökte hitta balansen i stigbyglarna. Det ser så lätt ut när Dottern gör det men stackars ponny säger jag bara. Första halvtimmen travade jag över bommar och försökte rida lätt i olika takter. Sen försökte jag stå utan att hålla i tyglarna...tur ponnyn är van vid klumpiga nybörjare för jag damp tyvärr mer en en gång ner på ryggen. Det blev ganska korta pass och skritt emellan för mina stackars vader och lår var inte vana vid arbetet...och galopp kunde jag inte ens få honom att hålla när jag ställde mig upp! Det gick betydligt bättre på slutet tack och lov men nån hoppning kan hon glömma! Här måste tränas först det är ett som är säkert...

På lördag ska vi i väg på trailkurs tillsammans. Jag ska rida Fabian och Nattis ska få hyra en häst där. Tänker efter idag att om man rider västern behöver man inte stå i två punkt och anstränga sig...bara rida runt och vara snygg! Så här ser vi ut då...snyggt va!

Skön helg

Har hunnit en hel del den här helgen. Tex skrivit ett långt blogginlägg som precis försvann...jag kommer faktiskt inte alls skriva om allt en gång till så här kommer sammanfattningen.

Köpte hinderstöd, åt middag hos Anki och Mats, drack massa vin, åkte taxi( ooooh) sov för länge...

Idag, red varmt och svettigt, trägårderade, promenerade, trägårderade åt mat. Såg film. Slut

Filmen förtjänar dock att nämnas. "Stand up guys" med Al Pacino, Christoffer Walken och Alan Arkin. Bra skådespelare allihop. Jag såg att filmen fick ett medelbetyg bara men jag vill gärna ge den lite högre än så. En åldrig gangster (Pacino) kommer ut från finkan efter 28 år och möts av sin gamle brottskompanjon (Walken) De ägnar dagen och natten åt att försöka ta igen förspilld tid och njuta av friheten. Ganska snart förstår man att kompisens uppdrag är att mörda den nyss utkomna kompanjon på uppdrag av Bossen.

Mycket humor och värme och väldigt välspelat. Jag grät en skvätt vid mer än ett ställe och då tror jag inte att skådespelarna rört en ansiktsmuskel för att förmedla den känslan. Maken tyckte att den kunde varit snabbare i replikerna men jag gillade att den var långsam. Det passade bra för sammanhanget...och väldigt torr humor...

Fredag?

Eller. Visst är det fredag? Jag hoppas det för i morgon tänker jag sova till i varje fall nio. Så om det inte är fredag kommer det att bli jobbigt att förklara på jobbet. Fast med tanke på att vi lyckades skrapa ihop 12 barn idag så måste det ha varit fredag.

Man jobbade på som vanligt och försökte göra dagen intressant för alla inblandade. Speciellt för sig själv. Underbart väder idag igen så vi var ute det mesta och när jag väl kom hem var jag inte sugen på att gå in heller. Jag ägnade någon timme år att ligga i soffan på altanen och fundera på att göra något av livet. Sen tog jag mig i kragen och gick ut och krattade upp lite växtdelar och försöka fixa till lite i trädgården.

Efter en timme var jag trött och tappade intresset. Jag såg en ny granne i trädgården och fick ju ta mig i kragen och gå och hälsa...man kan ju inte låtsas att man inte ser dem i evighet. Så i fem minuter stod jag alltså och småpratade med en total främling och försökte vara trevlig utan att egentligen något alls.. Tex ja ha hur många barn har ni då och har du nån partner eller så? Varför kan jag inte vara normal och fråga om han har tjej? Nejdå man ska ju inte förutsätta hetronormen utan ställa öppna frågor. Inte för att han alls såg ut att ha något annat än en väldigt hetronormativ livsstil...hur man nu ser det. Jag önskar att det kunde flyttat in några transsexuella invandrare istället, då hade jag nog bara framstått som ganska normalt nyfiket intresserad...

Nu blev det i stället så där pinsamt efter en stund att ett hus långt ut landet hade varit bra även för grannen...nej nu måste jag tända grillen sa jag och hoppas att det ska dröja länge innan jag gör om den presentationen.

Det var skönt att avsluta dagen framför grillen med ett glas rödvin i solen. Oj vad tid det tog att grilla idag! Bästa matlagningen i världen. Det är fortfarande för kallt att äta ute så vi åt framför fredagsfilmen.

"Rise of The gardians" en barnfilm från dream works. Eller barnfilm...den var riktigt bra. Tänk dig en rysk tomte, en australiensk påskhare en stum John blund en tand fe som ser ut som en...ja fe? Sen slåss de tillsammans med Jack Frost som inte har någon motsvarighet i svenska mytologin egentligen. Eller är det någon som tror på gubben höst och gubben vinter? Jag undrar om den kan ha slått stort bland de svenska barnen? Vem de slogs med? Pitchblack eller Boogieman eller vad heter den skurken i Sverige? Monstret under sängen? Nåväl familjen gillade filmen mycket även om jag tror att man behöver vara vuxen för att förstå det roliga och tonåring för att inte bli rädd såkan jag rekommendera den. Fast det är klart, dagens barn är inte lätt skrämda men jag hade nog inte visat den för förskolebarnen det är ett som är säkert. Kanske från sju? Mardrömmarna var kusligt lika något läskigt från Harry Potter eller från sagan om ringen kanske, fast tecknat. Riktig kul film faktiskt...