Livfull dag

Eller en dag full med liv och rörelse...klockan åtta i morse låg jag alldeles stilla i sängen och försökte komma på anledningar till att inte gå upp. Lite skrovlig i halsen, kanske lite huvudvärk? Funderade på att skicka sms till någon som kunde rida Fabian i stället för Nattis så jag kunde slippa promenera i djup blötsnö. Kanske man till och med kunde ligga kvar tills det var dags att åka på kalas?

Men inga av argumenten jag kunde komma på var hållbara. Alltså klev jag upp och åt frukost. Det var fortfarande snö överallt men väderprognosen visar tyvärr på regn och plusgrader hela veckan. Undrar var skidorna och pulkan ligger? Tolkselen borde vara i stallet? En blick i samförstånd över köksbordet och plötsligt vecklar dagen ut sig som en blomma.

Herregud vad roligt vi har tillsammans jag och min dotter. Skriver jag underbara fina blir det lite väl mycket statusuppdatering över det... Men faktum kvarstår. Nattis red först och jag drog på mig de små plastskidorna jag köpte för en hundring förra året. Snön låg vit i paddocken och vis av förra årets totala misslyckande, då vi fastnade i varje frusen hästskit på ängen valde vi den släta sanden där. Och visst gick det bättre! Och snabbare....Fabbe klämde i med ett par små bocksprång men för övrigt var det lugnt. Även två av stallkompisarna kom med upp och fick prova att tolka. Jag fick rida när Nattis tolkade och kände mig fullständigt naken i den engelska sadeln. Det tog några varv innan man satt rätt i sadeln igen men sen gick det bra. Inga avfallningar. Världens finaste snällaste och mångsidigaste ponny har vi för tillfället. Jag undrar verkligen om vi kommer hitta en häst som Fabian?

Vi passade även på att skotta halva paddocken så vi kan sladda i morgon. Jag ska rida lektion klockan tre och förhoppningsvis få lite feedback på den här nya djupa formen vi hamnar i hela riden. Är den rätt? Eller ska vi försöka jobba högre upp och hur gör man det???

Lite trött och med en hel del mjölksyra i benen åkte vi hem,tog en snabb dusch och sen i väg på födelsedags kalas. Riktigt riktigt trevligt var det idag, som vanligt på familjekalasen och som vanligt väldigt god mat. Förstår inte hur min kusin klarar av att laga så god mat till så många personer...

Fredag hela veckan

Kanske hade varit tråkigt i längden men jag hade behövt en lång helg. Fredagen känns som om den var längre än den var. Slutade dock tidigt och hämtade barn ett på skolan, barn två på stationen för att åka till Lerum och köpa lite Marsvinshö. Skulle onekligen behöva hitta en billigare leverantör. Någon som har en höbalar över till försäljning?  Nåväl det blev en trevlig utflykt för i affären jobbar en gammal stallkamraten som snart kommer tillbaka till värt stall med sin isis. 

Efter vi kom hem pratade jag länge mer en vän i telefon om livet och livskriser och annat mysigt som ofta kommer på tal nu för tiden då man passerat 40...

Förhöjde sen krisen med en hel pizza ett par glas rödvin och en choklad muffins framför tre timmar sagan om ringen tillsammans med dottern. Känner mig hyfsat svullen och uppblåst nu och funderar på om jag borde ha avstått något av det goda. I morgon får det nog bli  långpromenad i skogen så samvetet också får motionera, jag tror det behöver det...

Det snöar igen

Och igen och igen...nu äntligen ligger det snö överallt och världen är så där vinter vacker. Jag minns också anledningen till att jag inte vill ha några inplanerade träningar som kräver transportkörning. Redan nu oroar jag mig för hur i helefyr jag ska våga köra transporten på onsdag? Det ska ju dessutom regna på måndag och dåden frysa på igen...kommer vara blankis! Ja så nu sitter jag och läser vädersiter och det är så dags för nu är dottern anmäld till tio hoppträningar så drog är ju bara att leverera. 

I dag jobbade jag sent och efter var det stall tjänst. Det är märkligt vad trevligt det är att mocka skit. Och varm blir man också... Flickorna var i paddocken när jag kom men det verkar som om lampan strular lite för när jag kom till stallet var allt mörkt både i stallet och i paddocken. Fick mig lite nervös att Dotra mi glömt bort att åka dit. Det hade hon inte men däremot hade hon inte börjat med stallet. Jag fick alltså mocka och fixa fodret till alla själv. Nu gjorde det inget för jag hade gott sällskap och blev trots allt klar med jobbet så vi var hemma strax innan åtta. 

Efter som rara maken är i Mjölby blev det fört att skotta uppfarten och runt brevlådan och salta trappan innan jag kunde gå in och sätta mig till bords. Sonen hade lagat falukorv i ugn med ost och senap och kokat pasta. Det var riktigt gott och en uppgradering från de kalla middagar vi brukar äta ur kastrullen på torsdagar. Skönt med stora barn.

I morgon är det ju äntligen fredag och då ska jag bara vila hela kvällen. 

Hoppsan

Idag var hovslagaren på plats tidigt, för att hinna jobba mina timmar gick jag upp tidigt och började jobba direkt till frukosten, det är faktiskt inte så otrevligt som det låter. Kollade igenom alla siter och hemuppgifter gruppen gjort och drack kaffe. Om jag hade åkt till kontoret hade jag förlorat en hel del tid på att köra fram och tillbaka.

När jag skulle åka upp och släppa ut Fabbe insåg jag att dottern stulit mina varma broddskor och lämnat endast två alternativ hemma. Högklackat och nitförsedda bronsfärgade sneakers...inget kändes rätt i snöovädret om man säger så men det fick bli sneakers. I gengäld var mina fötter kalla hela dagen. Jag lunchade på kommunhuset och satt sen kvar någon timme innan jag åkte hem för att byta om. Han ta en kopp kaffe med Andjelika och prata gamla minnen.

Bortsett från total avsaknad av kommunikation med dottern gick det ju bra att ta sig till stallet. Hon skulle sluta två eller halv fyra och skulle smsa om vilket det var. Det glömde hon så jag lyckades stå två gånger och vänta på henne och dessutom åka tillbaka till stallet ta in ponnysarna och göra allt i ordning. Det sparade vi ju tid på i slutändan faktiskt så jag borde inte sura över det...rent krasst borde man sura mindre över saker och njuta lite mer. 

Tex borde man njuta av att rida klockan fyra en snöig eftermiddag med vinden i ansiktet. Man har ju faktiskt köpt en hjälmmössa som skyddar och har en gosig overall. Fabian verkar ha hittat sin form nu och söker sig snabbt och lätt ner i den där runda fina formen man eftersträvar i western. Lite bus blev det i sidepassen då det nog trots allt är jobbigt att gå i djupsnö. Ponnysarna skötte sig förträffligt vilket var skönt för i går "skenade" han med dottern barbacka på. För ett litet rådjurs skull... Kontentan är att vi inte njöt utan var rätt tacksamma när det var över så vi kunde åka hem. 

Maken är i Mjölby för att pyssla med lite familjeangelägenheter så ve och fasa! Vi var tvungna att laga middag! Det blev grönsakssoppa på vad som fanns i nedersta hyllan, det går på 20 minuter och ger precis tid för en dusch. I morgon kommer vi hem efter stallet och då är vi också hungriga. Det får väl bli en bantningsvecka helt enkelt, soppa är ju Gott!

Dagens bästa var ett samtal från en tjej som har en Conemara till salu. Vi hade visat intresse för provridning och nu har vi bokat in helgen i vecka 7. Hoppas det är vår ponny den här gången...

Så är det måndag igen...

Dagen gick så himla fort i dag på jobbet. Vi hade riktigt trevligt ute i snön även om det var kallt som satan i vinden. Av nån härlig anledning fick vi fredagsmat så här på måndagen, grillad kyckling och potatisklyftor...väldigt gott och trevligt. Satt och lekte Stålmannen med några barn och lite lego efter lunch och kände mig så där nöjd med dagen. 

Direkt efter skulle jag ju till stallet och då hade snöfallet tagit i liksom vinden. Om det var kallt på förmiddagen var det inget mot hur det var i stallet. Tanken på att sätts på sig kalla skor och gå och rida var motbjudande...men eftersom jag har världens varmaste broddskor beslöt jag att tömköra för då var det bara att dra på sig overallen och gå till paddocken. Man blir ju varm och go också när man går runt en timme och får jogga i bland. Fabian gick helt fantastiskt och var verkligen med på noterna. Galoppen bara satt sådär som den gör ibland. I ena varvet. I andra har han lite svårare och i dag svarade han med att bralla iväg i världens fart. Eftersom det trots allt var galopp jag bett om fick jag springa några varv... Vid andra fattningen svarade han med fem bakutsparkar innan det blev racergalopp. Jojo det var veckan motion vill jag säga. Det är väldigt kul att se honom så glad och sprallig även om han blir lite stark. 

Jag  har behövt  ta mig till Kåhögsgård för att köpa mineraler och betfor så idag skyndade jag mig dit. Tyvärr hade hon inget kaninfoder så nu måste jag hitta nån som säljer hö. Tar gärna emot tips för jag har inte lust att betala 20 kr kilot i mataffären. 

Det ska snöa hela veckan så vi får väl se hur kul det blir ett rida. Förhoppningsvis innebär det att man skulle kunna gå och åka pulka med barnen nån dag. Det gillar jag verkligen...annars får vi åka pulka bakom Fabian i helgen eller kanske skidor. Jag minns hur bra det gick förra året. Hehe...

Lönehelg

Förstod på flera artiklar i veckan att det var årets fattigaste dag i torsdags. Hur vet man det när det bara är första månaden på året tänker jag då? Och om man inte var så fattig utan faktiskt hade 67 kr kvar på kontot, innebär det garanterat ett resten av året kommer vara ekonomiskt bättre? Hoppas det.  

Jag firade i varje fall löningen med att gå till på hörnet med min Goa gamla kollega Sofia. Vi har inte setts på väldigt länge faktiskt. Konstigt hur mycket man vänjer sig vid varandra när man jobbat länge ihop. Vi satt och pratade oavbrutet i timmar om jobben, familjerna, barnen och alla bekymmer man har med dem...riktigt god mat fick vi. Båda valde vegetarisk rödbetsrösti med getostcréme och sparrissallad. Man kunde välja hel eller halv portion så vi tog en halv och unnade oss en ostbricka till efterrätt. Drack dessutom ett par glas av ett grymt gott vin som givetvis kostade mer än ostbrickan per glas. Man har ju exklusiva vanor liksom. (Vilket jag helt och hållet skyller på min bästa vän Lovisa...)

Nåväl kvällen blev så där otroligt skön som man bara har med riktigt sköna vänner. Vaknade tyvärr med huvudvärk och med energinivå långt nere på rött. Eftersom vi skulle på kalas klockan två var det bara att släpa sig till stallet ändå. Ofta brukar ju stalltid göra under på energin men idag hjälpte det inte ett skvatt. Mysigt att borsta och pyssla men när jag kom upp i paddocken och började rida blev jag bara svettig och andfådd. Fabian ville inte heller så efter 20 minuters försök att höja energin gav jag upp och red ut en sväng i skogen i stället. I långsam skritt njöt jag av att åka runt mellan träden.  Fabian var snäll trots att det blåste och var massa konstigt folk i mellan träden. Jag älskar den där hästen.

Jag älskar också min familj. Idag fyllde min mellersta kusins äldsta son 20! Herre Gud hur gick det till. Det var ju alldeles nyss vi hade våra små pojkar springande på näset. Det är väldigt gott att känna att man kan komma som man är till familjen. Inte behöver man låtsas vara pigg och glad utan det går utmärkt att vara lite låg ibland. Det älskar jag dem för. Väldigt god mat hade de fixat också men min aptit är inte riktigt som den borde. Jag skulle väl egentligen laga något att äta till middag men jag är inte hungrig. Kanske åt jag mer än jag trodde. Undrar om jag har nåt virus i kroppen eller bara är trött? 

Det där med att vara ponnymamma...

Jag klagar inte. Jag är ganska tacksam, oftast över dotterns och mitt gemensamma intresse. Också över det faktum att jag själv faktiskt deltar i intresset genom att sitta på hästryggen att antal gånger i veckan och alltså inte bara är en sån där stallskötare. Men ändå...

Det är viner och kallt. I måndags red jag själv och var väldigt nöjd med det. I tisdags skulle jag bara hämta Nattis på stallet efter att hon hade ridit men Felix betedde sig underligt så jag stannade kvar för att hjälpa till. Det visade sig nog vara överskottsenergi och lite vinterbus men jag blev i varje fall stående i paddocken för att först longera och sen hjälpa till med lite kontrollövningar så att ryttarn skulle slippa flyga av. Alltså sent hem då med. Och utan varma kläder...

I går var det dags för Nattis att få göra debut inom träningsområde hoppning. Hon har ju givetvis hoppat förr men det var första gången vi åkte på träning. Det är fyra flickor med ponnys från vårt stall som ska träna i samma grupp varannan onsdag i Alingsås. Jo du läste rätt. Vi behöver lasta hästen på en transport, åka en timme, lasta av, rida en och en halv för att sen lasta på och åka hem igen. 3.5 timme plus förberedelser i stallet.

Den var nu en grymt bra lektion och ridinstruktören var väldigt duktig och plockade fram det bästa hos varje häst och ryttare. Fabian var sitt långsammaste ridskolejag och var inte intresserad av att anstränga sig alls. Trots detta hoppade han fint och de fick beröm för sina vägar. Min uppgift är inte att rida eller ha roligt. Jag ska fixa transporten med spån och mat och sen köra elendet hela vägen dit för att sen stå och frysa och försöka filma. Man är snäll alltså. Köper bullar också och tar med. Vill bara säga det.

Och idag efter att ha jobbat sent åkte jag till stallet för att mötas av en ilsk dotter som inte alls vill byta häst men absolut vill byta häst för att utvecklas men inte vill att nån annan ska få rida och ta hand om just vår ponny (förstår precis känslan och jag vill inte byta häst utan måste det för att dottern hellre hoppar än rider western...) man blir inte så glad.  Man tjafsar om småskit när man egentligen bara vill ha trevligt tillsammans eller allra helst åka hem och ligga på soffan med lite varm tröstande glögg men istället ska mocka och fixa hönät och ta in massa ponnys...och så får man inte ens rida. Det där med att vara ponnymorsa ät faktiskt inte alltid så lätt och inte alltid så roligt heller. Förtjänar nog ett tack och lite applåder.