Piller e bra...

Och att inte vara i barngrupp idag var nog ganska bra också. Och eftersom jag klämde in ett litet föredrag igår efter jobbet och läkarbesöket men innan sjukhusbesöket hade jag sovmorgon. Det var fantastiskt skönt. En nackdel med att jobba heltid är att man måste börja tidigt alla dagar för att få ihop sina timmar. Jag hade visserligen ett möte så jag var på kontoret halv tio. Mötet var spännande och jag fick en inblick i ett system jag inte kunde något om sen tidigare. Sen gick dagen så fort och jag han inte riktigt med att göra allt jag borde ha gjort. Jag måste tex komma ihåg att bjuda in till ett möte och får inte glömma skicka det i morgon. Jag hatar att ha saker hängande över axeln för det går så mycket energi åt att komma ihåg vad man ska göra.

Handen är lite lagom löst hoptejpad. Det känns nästan inte alls i den att den skulle kunna vara skadad. Pillerna hjälper kanske till där också för nu på kvällen känns det genast lite mer än det gjorde mitt på dagen. Men jag är förvånad över hur bra det känns. Lite irriterande att inte kunna göra något med handen bara. Kan inte sätts nåt tryck alls mot den för då kommer smärtan direkt. Får be om hjälp med att skära maten och bära stolar och annat. Men svullnaden är nere på hälften efter bara fem små piller så de är nog mer potenta än man tror. Räknar med att kunna ta bort tejpen om några dagar och vara hyfsat återställd. 

Det jag oroar mig mest över är nog att inta få rida på ett tag. Jag har precis kommit på hur jag ska göra känns det som och är så sugen på en ny lektion! Men Lisbeth har lovat att hjälpa mig med sadeln på söndag så vi kan rida ut. Och på lördag vill nattis att vi ska skritta ut alla i stallet i Delsjön så får jag bara hjälp att lyfta bakluckan ska det nog ordna sig. Tänk om jag bara slutar rida så där nu? Och blir en ponnymamma på heltid? Nej fy så deprimerande...

Det är roligare att tänka på vilken rolig workshop jag hade idag. Många nya ansikten jag inte sett förut som dök upp. Så trots lite handstrul är jag jättenöjd med min dag.  

Satan i gatan...

Så får man säga om det vill sig illa. Jag vakande inte med utvilad hand utan tvärt om så var den jätte svullen och inte alls rörlig. Insåg väl då nånstans vid sextiden att jag kanske skulle ringa en doktor. Läkare är ju inte riktigt min grej för jag får ju alltid för mig att de ska amputera eller nåt liknade. Jag går ju heller inte till doktorn om det inte är nödvändigt. Och om jag går vill jag träffa Gunnar. Tyvärr svarade inte Gunnar i telefonen, hoppas inte han slutar vara läkare. Men han är ju säkert 80 år eller så och skulle ju på semester i Nepal och rida vildhästar sist jag såg honom vilket var 2011. Kanske han stannade kvar där? Jag fick i varje fall bita i äpplet och ringa en vårdcentral. De ringde tillbaka!  Bara det... Och sen hade jag turen att få en akut tid en kvart efter jag slutade arbeta och 45 minuter innan jag skulle hålla ett föredrag. Tant doktorn var snäll. Klappade fint på handen och undersökte. Det gjorde jätteont. Och så fick jag en remiss för att kolla om det var nåt brutet. 

Jag höll sen det där föredraget och så åkte jag till sjukhuset. Allt gick så smidigt. In och titta på tv en stund (vet nu vilka som var i final i mästerkocken) och sen röntga och så åka därifrån. Inget brutet. Tack och lov, hade inte velat köra vidare till Mölndal för gipsning. Jag vet inte vad som är fel med handen tyvärr. Doktorn trode kanske att jag skadat några ledband eller muskelfästet inne i handen när jag drog fingret ur led för några veckor sedan. Nu ska jag hålla fingrarna stilla ett par dagar eller veckor. Och äta  orudis, som jag hatar men som ska hjälpa mot den ganska kraftiga inflammationen och svullnaden i handen. Jaja...hon tejpade ihop fingrarna också och då kändes det mycket bättre genast.

På jobbet idag har jag mest gått runt och mesat. Det är inte möjligt att klä på små barn kläderna med en hand eller hjälpa till att skära maten. Men mycket annat fungerar bra så världens bästa kollegor har lovat att jag får komma och jobba och göra det jag kan göra och slippa det som inte funkar. Hoppas verkligen att det inte tar veckor som doktorn trodde utan dagar. Barnen på förskolan är världens finaste. När jag sa att jag skadat handen klippte de till och limmade ett handleds skydd till mig så det inte skulle göra så ont. Som ett gips liksom....

 Jag älskar mitt jobb och vill verkligen inte vare hemma en sekund mer än jag behöver!

Tyvärr får jag avstå ridningen ett litet tag. Det går inte att hålla tyglarna med en hand. Kanske jag kan rida ut i skogen med en kompis på söndagarna men inte träna. Tur att jag han med den där lektionen i söndags innan det krasade sönder i handen. Nattis fick göra stallet nästan själv idag. Jag kunde mocka lite grann sopa stallgången och hämta kraftburkar. Sen hade jag ont i ryggen, inte handen...så när tejpen sitter på fingrarna är det inte så smärtsamt men när jag tog av det för att duscha insåg jag att det nog fortfarande gjorde ont.

Jag är glad att vården visade sin bättre sina i varje fall, väldigt många trevliga människor som ställer upp och fixar, och snabbt gick det med. Tack för det doktorn.

Äntligen måndag!

Trots en härlig helg har jag längtat tillbaka till jobbet. En lagom provocerande inledning på inlägget så här i november när alla är mörkertrötta. Själv njuter jag av fördelarna med melatoninbrist och insomnia. Mörker gör mig inte alls trött faktiskt och även regniga, gråa, mörka, långa dagar fungerar utmärkt. Och när det är dags att sova, ett litet piller en halvtimme innan och så sover man sött. 

Eftersom man dessutom arbetar på ett jobb där daglig utevistelse erbjuds som friskvård och fritiden fylls av en livsstil som håller mig utomhus flera timmar extra får jag tillgång till det lilla ljus som finns. Bara en dryg månad kvar tills årets mörkaste dag. Även den lyses upp för mig då det är min födelsedag! Vilken tur man har i livet...

Idag jobbade vi vidare med rummet som ska vara nån sorts tekniklabb. Hämtade hem en grym app som jag blev tipsad om via den där föreläsningen och sen även direkt av föreläsaren självt som tog kontakt på FB. Gravetarium2. Barnen tar på appen och skapar en ljusshow på paddan. Kopplade upp den mor starboarden och plötsligt satt några barn i saccosäckarna och tittade på och några dansade till musiken i rummet...så himla coolt med interaktionen som uppstår mellan människa och maskin, rummet och individerna...när man sitter där och observerar får jag lite gåshud och känner mig stolt, nöjd och tacksam för att det ges utrymme för lite galna idéer i mitt arbetslag. Dessutom öppnar det upp för samspel över avdelningarna och mellan olika åldersgrupper. 

Det enda jag idag skulle vilja gnälla över lite är en skada i handen. För ett par veckor sedan skulle jag öppna en tung dörr med överfulla armar. Jag använde mitt ringfingret för att dra upp dörren och det sa PLOPP. Såna ljud är inte bra och det gjorde verkligen djuriskt ont. Tror kanske jag drog fingret ur led. Men det var en fredag så jag tänkte att en helgs vila skulle hjälpa. Det blev lite bättre och det har blivit lite bättre varje dag sen dess. Tills idag då jag kramade ur en disktrasa och skrek högt av smärta. Nu gör det så ont att jag inte kan hålla en penna, skära maten själv eller sätta på en kran. Kan inte heller flexa fingrarna bakåt. Funderar på om det kan ha blivit en stukning eller en spricka eller nåt? Gör det ont i morgon får jag kanske tillslut erkänna mig besegrad och ringa en läkare. Tänk om de vill gipsa fingrarna? Det GÅÅÅR inte bara. Hur ska jag kunna jobba då? Eller rida? Nu när det äntligen 

är roligt igen...tänk om det aldrig går över? Eller om det är nåt som måste opereras? Undrar om man har några fler åkommor man kan få hjälp med om man ändå är där? Hej doktorn, jag har typ brutit fingret här kan du röntga det och ta och kolla hostan samtidigt? 

Nej jag ska meditera lite till mysig musik i stället och fundera på vilka roliga utmaningar jag ska ta itu med imorgon.

Ridning igen!

Det blev rätt mycket ridning den här veckan för mig, mycket mer än jag tänkt mig. Det har varit riktigt roligt också och jag var så nöjd med uteritten igår. I morse fick vi kliva ur sängen jättetidigt. Redan klockan sju ringde klockan. Jag var seg som sirap och eftersom Nattis haft feber ett par dagar var det inte säkert att hon skulle kunna följa med på lektionen. Hon hade inte feber i går men sen visade det sig att hon nog tagit en Ipren innan hon tempade sig...i morse var hon nästan feberfri och bedyrade att hon mådde såååå bra så bra så...

Alltså åkte vi till stallet och gjorde i ordning Manne och sen drog vi till Alingsås. Ungefär halvvägs dit fick vi veta att det går nån feber på ridskolan där och Natta skulle ju låna en skolhäst. Vi ringde ridläraren som också tyckte det var dumt att blanda våra hästar med skolhästarna då. Istället skulle hon få rida ridläraren Karins egna häst som kallas Räkan. Väl där var det jätteroligt att få rida i ridhus! Väldigt stor skillnad på Mannes uppmärksamhet när han inte behövde kolla skogen hela tiden. Inte alls spänd utan bara väldigt go och arbetsvillig. Nattis kom in med Räkan och om man tänkte att det nog var en liten häst med tanke på namnet, ja då tänkte man fel. Över 170 cm stort maffigt halvblod. Det var Nattis som såg ut som en liten räka plötsligt. mycket motor hade den också det märkte jag när de blåste förbi oss en gång per varv så jag bara såg svansen fladdra förbi.

Jag tycker Nattis gjorde ett hästjobb på Räkan. Han var jättefin och jobbade på i en riktigt bra form. Det kan inte ha varit lätt. Själv var jag jättenöjd med min ridning och vissa stunder gick det riktigt bra. Jag gjorde ett riktigt fint galoppombyte i första försöket och ett till lite senare. Fast att gå från höger till vänster gick inte alls men det kanske var för att jag fegade ur? Hehe det blir lite stora rörelser när man byter alltså. För att vara Manne och jag tycker jag nog att det kändes som ett av de bättre passen, Kanske det i paddocken för Amy förra helgen var lite lite bättre? Fast det var också lite enklare övningar. Det jag var mest nöjd med idag var att han var jämn på bettet i slutet och att jag lyckades sitta bra för det mesta.

Annki filmade det hela så efter kunde jag ju se vissa förbättringsområden. Det känns som om jag rider bättre än jag gör. Det känns som om hästen jobbar med mer kraft än den gör och det känns som om vi verkligen är skitsnygga och snabba och flashiga...Men det är vi inte. Fortfarande trippar vi lite väl mycket när jag ska samla ihop oss. Och det går såååå långsamt. Men å andra sidan kom de bästa stunderna inte heller med på film för Annkin  filmade också på Nattis. Givetvis var vi sådär perfekta när kameran var riktad åt ett annat håll? Tyvärr blir ju kvaliteten på bilderna dålig inomhus och om man klipper från en film blir det jättesuddigt. Men här kommer i varje fall några bilder från idag innan jag ska gå ock koka lite torsk.

En perfekt dag!

En sån där dag när allt bara blir bättre ju längre dagen lider...eftersom Nattis är lite sjuk fick jag åka till stallet igen. Tänkte tömköra för att få lite variation men så skulle Lisbeth rida ut så då ändrade jag plan och hängde på henne. Vi red en timme i skogen och hade väldigt trevligt. Eftersom jag oftast är ensam i stallet blir det inte av att jag rider ut så mycket men det var helt underbart. Uppehåll, lagom varmt och nästan vindstilla. Man kan inte tro att det är mitten av november. Det var 11 grader idag. Det är skönt men terrängen är så lerig!  Men det gick bra att ta sig fram ändå. Manne får lite brottom bara ibland när det är mycket att hålla ordning på, en gång höll han på att snubbla rakt in i ett träd med huvudet före. Tur hans matte håller koll och styr. Kände mig väldigt glad och upplivad trots att vi hoppade över muren på tillbaka vägen vilket överraskade mig lite. Hehe, tant gillar inte överraskningar och snabba rörelser men det där var kul.

Hemma käkade jag lunch och tog en dusch innan jag och maken åkte in på stan. Vi skulle gå på bio och ut och äta efter. Igår försökte vi boka bord men det var fullsatt överallt så vår plan blev att kolla dropin platser på bergakungen, indiska vid heden, Texas Longhorn och till sist, takeaway om inget annat erbjöds. I den ordningen. Förväntningarna på filmen var skyhöga! Jonte såg den förra helgen och sa att den var bästa filmen han sett. Min kollega såg den med höga förväntningar i veckan och sa att den till och med överträffade dessa. Och jag håller med. Interstellar, nästan tre timmars nagelbitande spänning, drama, filosofi, kärlek och aktion och en viss del humor. Inte en sekund utan intryck och upplevelse. Jag märkte inte ens att filmen var lång. Så jag håller nog med, detta är nog en av de bästa filmer jag sett i varje fall i top tio listan. Och i genren sifi tror jag bara närkontakt av tredje graden kommer i närheten...kanske också War of the worlds med Tom Cruise... Jäkligt bra helt enkelt , se den på storbilds biograf om ni kan.

Efter filmen stannade vi också på Danilo då och om vi ville vänta i bare,n max en halvtimme, kunde vi få bord. Just sånt ligger inte för mig och maken men den här gången bestämde vi att stanna och efter bara tio minuter satt vi och hade beställt jättegod middag. Vi satt och pratade om filmen riktigt länge. Är det en sak jag älskar lite extra mycket med just min kära make är det detta. Att uppleva en film tillsammans och bara sitta och grotta ner sig efter. Underbart. Man blir helt enkelt lite extra kär vissa dagar.

Nu är det helg då!

Fredag till slut då efter en rolig vecka. Idag var nästan inga barn på avdelningen vilket gav oss utrymme att städa och fortsätta flytta möbler så att vi nu har ett IT/tekniklabb rum men möjlighet till skapande med olika medium. Det blir jättefint och jag tror att barnen kommer använda rummet på ett helt nytt sätt. Jag började jobba redan halv sju och var dessutom lite tidig. Men barnen som skulle komma tidigt hade blivit sena och sjuka så jag kunde fixa och dona på avdelningen. Dagen gick jättefort trots att jag skippade både morgonfikat och rasten för att jobba färdigt. Det är väldigt svårt att slita sig ibland.

Nathalie skulle ju hämtas upp i Säve efter jobbet så det motiverade mig att sluta i tid. När jag dök upp så var hon inte alls klar för hemfärd. Först skulle hon fixa klart höpåsarna och sen skulle hon bara vara med och löshoppningen med shettisen innan. Jag städade ut rummet hon bott i eller packade hennes saker i varje fall i väntan. Det tog lång tid och sen skulle hon ta in ponnysarna. Herregud vilka sötnosar, jag förstår att hon tyckte mycket om dem. Nattis såg lite slak och trött ut med glansiga ögon. Och visst var hon sjuk. En bra bit över 39 graders feber faktiskt. Fast låta bli att jobba det ville hon inte. Så nu har jag skickar henne i säng för att vila upp sig lite. 

Hon längtade verkligen efter att få rida ut Manne i morgon men det blir det inget med. Sova hela dagen tycker jag för på söndag har vi bokat ridlektion i Alingsås. Jag ska rida Manne och hon ska få låna en ponny eller en häst från ridskolan. Och då behöver hon ju i vart fall vara feberfri i några timmar innan. Så i morgon bitti får jag åka till stallet för tredje ridpasset denna veckan. Hoppas vädret är fint för jag är inte sugen på att rida i ösregn....

Klockan är mycket

Det blir ett väldigt kort inlägg idag. Egentligen borde jag sova men jag måste skriva några korta ord. Trött är jag men full av liv och lust! 

Den där tanken jag hade igår, om att skapa tillgänglighet i miljön, att utveckla den digitala lärmiljön... Åh det blev då bra!

Direkt efter frukost började vi klura. Jag hittade ett litet bord att lägga iPad på... Sen startade jag en musikapp, falling stars som lockade barn till att utforska tillsammans eller ensamma. Den fick sällskap av några gummidatorer, en med webbkamera en med textskrivning och en med Wikipedia om maskar öppen... Barnen kom och gick i rummet som plötsligt blev levande och vi upptäckte nya saker tillsammans, letade appar samtalade klurande. Så bytte möbler plats, hyllor flyttades ett ljusbord rotades fram från ett gammalt föråd och kopplades till starboard med hjälp av dokumentkamera. En Trum och en gitarr app blev en orkester... Det är inte klokt hur fort tiden går när man har roligt...

Det var helt enkelt svårt att gå hem men jag var tvungen. Jag hade ju en gryta att äta, eller soppa som det visade sig vara. Mycket god, kanske den godaste köttsoppa jag ätit men det skulle ju varit en kött och rotsaksgryta så jag antar att det är ett misslyckande. Eller ett sånt där utvecklande misstag.

Vi hade filmkväll på jobbet det är därför jag är sent hemma. Philomena. Helt klart en riktigt riktigt bra film.