Skärtorsdag

Japp äntligen kommen där påskhelgen jag längtat efter...kanske hinne roman komma i kapp på några fronter om än inte alla. Jobbet var riktig härligt idag med. Målade lite ägg och gjorde en myrfarm och en maskfarm. Såna små saker som gör livet värt att leva. 

Ett fantastiskt påskägg väntade på mig i personalrummet. Kanske en liten muta från nöjds föräldrar, eller en belöning för gott arbete? 

Jag kom,lite sent till stallet men nattis hade fixat stallet så det var bara att promenera en sväng. Både gårdagens och dagens promenader gick bra. Igår mötte vi lite av varje bland annat en skällande hind som gjorde att hästarna hoppade ut i bilvägen. Idag stod vi och tittade på barn på studsmatta...spännande men hästarna är stabila. Solen sken och det blev precis lagom att ta in de andra när vi kom tillbaka. Imorgon ska vi träffa en kompis vid ridhuset och rida ut en sväng efter travarbetet. Vi stod i samma beteshage i somras. Ska bli roligt att få lite ridsällskap för omväxling skull.

  

Intet nytt...

Nej det händer inte så mycket spännande i livet just nu...jobbet är väl den guldkantade plats som sprider mest glädje för mig. Idag tex höll jag världens absolut sämsta påsk musik/samling/grupp...ja det var så dåligt att jag fick ursäkta mig inför barnen efter... "Jo det där blev ju kanske inte riktigt så bra som jag tänkte...nästa gång ska jag träna lite först..." Man kan fundera på hur illa det kan gå med 19 femåringar som ska dansa som små kycklingar med två stackars kollegor som katt och hund...samtidigt som jag spelar gullefjun i otakt sjunger falskt och på fel melodi. Samtidigt som Jag dessutom skrattar hejdlöst för det låter så otroligt ruggigt dåligt.. Man kan ha det sämre för det där var  galet roligt om än lite tragiskt att man inte kan bätte. (Fast barnen gillar det ändå säger de, de är verkligen finaste ungarna i världen)

Om man hade fått lov skulle jag berättat om var och en av dessa guldklimpar som ska växa upp och sprida glädje i världen. Var och en är egentligen förtjänta av en egen berättelse, sin berättelse. Men jag får bära dem i hjärtat istället. 

Ska man säga något kort om stallet så var det något bättre än tidigare dagar. Kanske att den där måndagen då jag slipper åka till stallet för att hämta eller göra något gör att det känns mindre motigt att åka på tisdagen? Kanske var det vårvädret, det lätta regnet som övergick i sol?  Manne var snäll och lugn och senan var jättefin idag igen. Vi lastade och åkte till Ryggebol. Vi var till största delen ensamma i ridhuset och bortsett från när en monsterlastbil som lät som om flaket släpade i marken körde förbi och skrämde bokstavligt skiten ur honom (diarrét överallt!!!) var det ett helt lugnt och stabilt pass. Nattis börjar så smått jobba honom i skritten på raka spår och idag fem minuters trav sammanlagt varav tre i följd. Och senan höll sig osvullen. Inte ens mockningen kändes jobbig. Hoppas verkligen vi hittar någon som vill rida honom nån dag i veckan så Nattis hinner plugga lite och jag vila...nu börjar han ju bli lite mera skötsam i varje fall för det mesta så jag håller tummarna (för en speciell tjej som jag vet skulle passa)

Det bästa med dagen var att jag slutade tidigt och han hem till min trädgård. Hela 45 minuters arbete med de nerklippta pilkvistarna som flätas in i mina armeringsmattor.  Känner mig nöjd men skulle önska liiiite mera tid.

Oj, redan sommar?

Kanske inte men den där sommartiden lurar verkligen kroppen. Nu har jag inte så stora problem för jag är ändå helt slutkörd och behöver bara nosa på min melatonin för att somna gott, säkert redan vid sju om jag tillät mig. Fast lite sent blev det i går kväll då jag hade svårt att lägga i från mig appen för filmcheckning och sen när jag skulle släcka var klockan vist redan halv två...och i morse var det ju bara att kliva upp.

För ovanlighetens skull kändes det mysigt att åka till stallet, detta trots ihållande vårregn eller kanske tack vare? Vi fixade i ordning stallet så mycket vi han och sen lastade vi och åkte bort till Ryggebol. Idag var där väldigt lugnt, två hästar i ridhuset först och sen var vi ensamma. Först var Manne ganska lugn men det var lite otäckt med duvorna som flaxar ovanför huvudet och vid nåt tillfälle kom en stor tung lastbil och dundrade förbi på utsidan. Då var det svårt att hålla honom men Nattis lyckades stoppa och rida igenom det hela super bra. Riktigt fin var han idag också och lite bättre bjudning i traven. Inta bara lufs lufs. Lite jobbigt att han slår med huvudet rätt mycket och kör lite spansk skritt emellan varven men vi tar i tu med det när han får ridas på riktigt. Idag blev det 40 minuter sammanlagt varav fyra minuter i trav. Vi kände mycket noga efter och kanske kanske lite varmare? Men det kan lika väl vara lindorna...och jag tyckte inte det var nämnvärt svullet efter. Vi ska satsa på manege kort nu i april och försöka åkte två-tre gånger i veckan så vi får igång honom.

På hemvägen köpte vi ingredienser till en morotskaka som vi bakade och en färsk laxsida då det var makens önskan till sin födelsedag. Laxen blev otroligt god, nästan 1900 gr i ugnen. Smälte i munnen...och tårtan var väldigt smarrig den med. Mamma var här och firade lite så det blev väl ganska små trevligt på ett sådär hemtrevligt sätt. Jag behöver verkligen få ett socialt liv igen. Skönt att set är sommar tid så dagarna blir lite längre.

Helg

Helgen började väl redan igår med att jobba sent, stressa till stallet och bara vilja åka hem. Nattis hade gjort klart allt och eftersom min fot gjorde ovanligt ont bestämde vi att ingen skulle bli så glad av att gå på promenad, senan var fin efter traven i torsdags så vi bara sket i det och åkte hem. Så var det med det. Fredagsvin och draktränaren lockade mer.

Sen fick vi ett sms om att vår ponny brallar som en tok i sjukhagen och stegrat sig mot Maria när hon tog in... Naturligtvis svullen och varm igen... Han vet ju hur han ska göra sig populär den killen. Han har vist anfallit när de gått ut med hönätet på eftermiddagarna också...på sätt och vis skönt att det inte bara är vi som ibland har lite problem med att hålla honom på mattan, men vi vill ju ha tillbaka den där Goa underbara ponnyn alla gillar. Och vill verkligen inte att nån annan ska hamna i mellan när han fnattar ur. Vad håller han på med?

Så nu ska vi försöka köra lite intensivt med trav i ridhus om inte senan är svullen igen. Mest för att vi behöver få ut honom i större hage med lite gräs i...

Innan vi åkte till Manne gjorde vi sista arbetsinsatsen i öjersjö. Vi krattade paddocken på en halvtimmes hårt tempo. Nu behöver vi aldrig åka dit mer vilket gör mig lite sorgsen faktiskt. Vi har haft så många fina roliga dagar i det stallet...

Idag var mannes ben kanske lite svullet men inte värre än det vart tidigare. 4 dagar höll det. Klara kunde komma och ge en biolight vid tolv så vi skyndade ut i solskenet för dagens skritt. 

Manne var jättepigg och Småtaktade ut på vägen, kast med huvud o h små hopp på stället så vi satte på grimskaftet igen av säkerhetsskäl. Här blir inget springa hem till stallet och skada sig ännu mer om vi kan undvika det. Fast även om han var lite ruffig i början så blev det en toppentur tillslut. Väldigt pigg men helt stabil i huvudet kom vi tryggt tillbaka efter 45 minuter. Inte mer svullen men heller inte mindre... Och så lite behandling och någon timmes boxvila då två hästar skulle bort och Neo skulle få busa i linan i paddocken. Men behöver ju inte göra om samma misstag två gånger.

Efter stallet hämtade jag upp mamma och åkte till Allum för att handla födelsedags present till maken. Vi hittade skor till nattis också och drack kaffe. Jag fixade i ordning lite middag och vid maten pratade vi om filmer vi sett och listor. Jonte listar på en hemsida som heter i check movie.com så då skapade jag en profil där jag med.... Så resten av kvällen har jag Checkat av filmer jag sett och gjort sonen orolig att jag ska slå honom i flest filmer. Skulle varit en stor besvikelse om jag inte vann den tävlingen så mycket film jag sett. Ikväll la jag till senaste Godzilla till listan.

 

Återkoppling...

Det var så roligt att träffa arbetslaget igen och få lämna över våra speglingar och leda processstarten utifrån vår sammanställning. Lite anspänning är det alltid, ska vi lyckas förmedla det vi vill? Syns den röda tråden även i verkligheten? Kommer det kännas relevant spännande utmanande och utvecklande? Och kommer det bli rolig? Ja roligt är väldigt viktigt, för ska man få lust att utvecklas vidare måste det ju kännas roligt på riktigt...själva återkopplingen kände jag mig väldigt trygg i förvissning om att killarna och jag skulle fixa tillsammans. Och det kändes verkligen väldigt bra efter. Upplever att vårt samarbete varit av det exlusiva slaget som man faktiskt inte får till så ofta...ungefär som med mitt vanliga arbetslag som också funderar så där underbart, bekvämt och lagom utmanande. Ska bli spännande att få ta del av utvärderingarna sen...

Jag var ju hemma väldigt sent och för att få i hop stallivet åkte Maken med Nattis till stallet. Han hjälpte till med lite stallarbete och borstade till och med en liten ponny. Sen fick han leda Dancing till paddocken och stå och hålla koll medan Nattis red. Hon tyckte manne var lite spänd och tittigt men det hade gått bra ändå...kanske skönt att slippa sin mamma? 

 Bild bevis på hur nära han står!

På jobbet var vi i skogen i ösregn och kyla och letade myror. Och nej de är inte vaknar så här tidigt på året om inte solen ligger och gassar på. Vi hade ganska kul ändå och dagen kändes riktigt skön. 

Vi bestämde igår att vi skulle försöka ta oss till ridhuset igen om det var möjligt. Vi fick dela manege med en ganska urrig häst så Manne var väldigt pigg pch på tå till en början... Men jämfört med den andra känns han som en stabil nordsvensk...perspektiv på tillvaron... Det var hoppträning på gång men vi fick skritta en halvtimme medan de red fram så vi var väldigt tacksamma. Manne skötte sig bra och det blev en minuts ihållande trav i varje varv och när vi var klara och kände på senan var den inte alls svullen! Inte heller innan ridning idag så nu har vi haft två dagar utan svullnad på raken...det känns gott.

I morgon blir det antingen en skritt tur efter jobbet vid halv sex om Dancing är ledig och annars får det bli vila en extra dag för det är ju ändå fredag och vissa vill ju hem och dricka vin! 

Vårkänslan kom tillbaka

Även om det säkert är kortvarigt var det riktigt ud erbar vår idag igen. Redan när jag kom till jobbet imorse tänkte jag på hur ljust det var ute. Då brukar ett vara dags att ställa om klockan för veckan efter jag reflekterat över ljuset brukar det vara mörkt igen. Och fågelsång på morgonen och alldeles stilla. Jo man tackar. 

Vi var i slöjden med våra blivande skolbarn idag och gjorde ljusstakar. Det var så himla uppskattat och efter var alla nöjda. Vi fick en härlig promenad fram och tillbaka, lekte på skolgården och åt lyxmat i bamba. De barn som har förmånen att få äta i den matsalen varje dag skattar sig lyckliga. Jämför med vad dottern serveras och undrar över det där med likvärdig skola?  Samma kommun totalt olika kvalitet på maten. Tur dottern slutar grundskolan om några månader så man slipper irritera sig på sånt.

Redan vid lunchtid inser jag att det kan bli en sån där bra dag som man behöver för att ge hopp. Och i stallet idag var livet mycket lättare. Manne var lugn och mysig, stalljobbet gick lätt att göra promenaden var trevlig och 50 minuter lång utan minsta lilla missöde. Älskar den lilla ponnyn Dansing vi får låna. Han är som en liten underbar hund som går och luktar på min hand hela tiden. Det blev ytterst lite trav i paddocken idag. Inte för att det inta var lugnt, hästarna i hagen hängde vid staketet och snackade i godan to...utan för att Manne snubblade väldigt i underlaget. Det var lite ojämnt och mjukt idag så,kanske var det det? 

Innan ridningen var det ganska rejält svullet i benet. Jag hittade ett litet sår på benet som var orsaken till den svullnaden tror jag. Lite sårspray och en ren linda idag och efter var svullnaden nästan helt borta. Alltså skritt på hårt underlag gör det inte svullet, tvärt om...endast när vi lämnade paddocken gjorde Manne bus men det styrde Nattis upp jättebra även om hon tycker det är otäckt för att hon inte kan lite på hur lite eller stort det blir. Svårt att inte kunna stötta bättre. Jag förstår ju rädsla då jag själv varit jätterädd i perioder och slutat rida därför. Och kommit tillbaka till det igen efter 20 år och blivit skrämd men inte slutat... Man får jobba med sig själv och våga vara lite rädd ibland tror jag....men hur förmedlar man det till den som sitter på? 

Nu har jag tyvärr världens huvudvärk och hoppas att det är ett utslag av spänningar i ryggen och nacken. Det går lite sjukdom på jobbet men det fungerar ju inte så bra i livet för mig...Så bäst att sovs gott nu och låta skönhetssömnen göra underverk.

Verkligheten

Åh så fin den är, i verkligheten också den där verkligheten jag nästan glömt bort. Hade längtat så efter kollegor och barn och samtidigt varit så uppslukad av den parallella världen att jag nästan glömt bort. Han inte göra så väldigt mycket då min planering blev prestationsvärderings samtal med chefen och mina raster ägnades åt att fixa med presentationen. Skönt att vara tillbaka men det ska bli ännu skönare på onsdag kväll då vi fått gjort återkopplongsmötet. Jag blir alltid lite nervös faktiskt. 

Dock är jag nästan mer nervös över att barnet ska åka till stallet med sin far på onsdag. Och förhoppningsvis rida en sväng i paddocken för jag vågar inte skicka ut maken som Sällskap om något händer. Hans förskräckta svar när jag frågade om han kunde hämta dottern på skolan och åka till stallet var Men jag kan ju inte göra något om hästen busar! Men plocka upp dottern från marken det kan han om det skulle behövas. Men jag har kollat väderleksrapporten och det ska vara fint väder och inte så blåsigt några dagar. Håller tummarna för den här mamman håller på att knäcka sig själv.

Att jobba heltid och sen vara i stallet sju dagar, aldrig vara hemma före sju åtta på kvällarna och lägga hela helgen på hästjobb...hade han varit frisk hade han fått vila lite extra men nu ska han ju hållas strikt på minuten i träning och mamma måsta vara med för nån annan möjlighet finns inte. Jag vet att det bara är att bita ihop och göra det men det tär på krafter och familjelivet för övrigt. Men om jag kunde skulle jag sjukskriva mig från stallet och ta in en vikarie. Vikarierande stallmamma sökes. Även om vi är glada de dagar allt funkar är avgrundsdjupet aldrig långt borta. 

Mycket mysigare att vara på jobbet och göra kycklingar inför påsk och krama gullungar känna sig lite uppskattad och duktig.